Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och äfven dess förmåga skall därigenom utvecklas. Lika nyttig
som den lingska gymnastiken ur för vår kropp, lika gagnelig
kan minnesgymnastik vara för vår kunskapsförmåga. Det var
denna pedagogiks anhängare, som från denna synpunkt ofta satte
så stort värde på katekesläsningen och på pluggandet af
gram-matica latina, äfven om de ej hade så synnerligt stort intresse
vare sig för katekesens innehåll eller för den klassiska bildningen
i och för sig. Det var för mången af dem icke så viktigt, livad.
man inpluggade i minnet; hufvudsaken var, att minnet öfvades
— under en ålder, då förståndet ännu ej är kapabelt af några
djupare studier och man därför icke bättre kan använda sin tid
än med uppöfning af minnet, denna förmåga, hvars kraft sedan
på så mångfaldigt olika sätt kommer till användning under lifvet.
Så resonerade den gamla pedagogikens män. I våra dagar
kan man få höra en alldeles motsatt uppfattning framställas.
Enligt den modernaste riktningen inom psykologien är
nämligen minnet alls icke någon särskild förmåga. Det är blott ett
faktum, nämligen det faktum, att våra förnimmelser, då de
sammanträffa i medvetandet, ingå med hvarandra en viss
förbindelse, den s. k. idéassociationen, som gör att, om en af de
ifrågavarande förnimmelserna å ny o uppträder i medvetandet, den
har en benägenhet att liksom ock draga med sig den andra, bringa
ock den upp ofvan medvetandets tröskel. Därför kan man äfven
afsiktligt få vissa förnimmelser att på detta sätt hänga tillsammans
och därmed skaffa sig minne af vissa saker. Men någon allmän
minnesförmåga existerar icke, och det borde därför icke ens
rimligen blifva tal om möjligheten eller omöjligheten af att
utveckla densamma, ty det skulle betyda utveckling eller
uppöfning af — något som själft icke finnes till.1 — Nej, såsom en
1 Denna uppfattning sammanhänger med det inom nutidspsykologien
numera moderna förnekande af hela teorien om själsförmögenheter, — ett
förnekande, som börjat blifva nästan en dogm, den där mäste antagas för att
man öfver hnfvnd skall få gälla såsom stående på nutida vetenskaplig
ståndpunkt: detta tack vare herbartianernas och positivisternas från deras
ståndpunkter helt naturliga men för oss andra alls icke öfvertygande argument.
Jfr F. W. Dörpfeld8 yttranden om den psykologiska förmögenhetsläran i
hans nyligen till vårt språk öfversatta annars så ypperliga
pedagogisk-psyko-logiska monografi om Tänkande och minne, sid. 234 o. f. (Stockholm,
Norstedt & Söners förlag, 1893). — Gifvet är, att man icke kan antaga någon
reellt skild mångfald af olika krafter eller förmögenheter, hvaraf en och samma
själ skulle vara sammansatt, men det utesluter icke, att man kan tala om flera
själsförmögenheter i betydelsen af olika sidor af själskraften, hvilka i vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
