Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
författare, representerande denna riktning, har sagt: för minnets
stärkande är en god och saftig biffstek bättre än alla
katekes-och latinläxor i världen! D. v. s. man kan bringa hela
själs-verksamheten, och därmed också erinringen, till större lifaktighet
genom att skaffa hjärnan rikare blod tillflöde, och detta kan åter igen
ske genom starkare föda. Under sådan förutsättning opererar
också idéassociationerna kraftigare och reproduktionen går lättare
för sig — men det är också det enda sättet, hvarpå man kan
stärka minnet i det hela. Skaffa kroppen och därmed ock själen
större hälsa och styrka, då blir ock »minnet» bättre. Men
öf-ningen, den har endast betydelse för hvarje enskild idéassociation
för sig, sålunda för inlärandet af vissa bestämda saker, men alls
icke för utvecklingen af någon allmän minnesförmåga.
Såsom ofta vid ytterlighetsåsikter torde äfven vid dessa båda
radikalt motsatta teorier sanningen ligga midt emellan.
Ingendera åsikten synes oss vara alldeles sann men heller ingendera
allt igenom falsk, utan båda innehålla »en själ af sanning» —
sedan öfverdriftema aflägsnats å ömse sidor.
* *
•
Åfven om man gifver fullt berättigande åt idéassociationernas
betydelse vid minnes verksamheten, kan dock fortfarande minnet
betraktas såsom en särskild sida af själen, såsom en i denna
bemärkelse särskild förmåga. Förbindelsen mellan våra
förnimmelser och den enas återkallande till medvetande på grund af
dess samband med den andra får nämligen ej fattas såsom en
rent mekanisk process, hvarvid det skulle vara förnimmelserna
själfva, som, så att säga, utförde minnesarbetet. Utan själfva
idéassociationen är en yttring af själens aktivitet och den ena
förnimmelsens återkallande i samband med den andra likaledes.
Det är så att säga själen själf, som knyter med idéassociationens
makt tillsammans sina olika yttringar och sålunda gör, att den
ena af dem sedan så sammanhänger med den andra, att de få
abstrakta uppfattning lika bestämdt kanna skiljas från hvarandra, som t. ex
musikern skiljer mellan tonhöjd och tonstyrka, fysikern mellan värme och
ljus, hvardagsnppfattningen mellan föremålens form och farg o. s. v. Den nyss
citerade förf. satiriserar skarpt förmögenhetsteorien såsom en svårntrotlig
»gammal villfarelse»: ty värr äro nya villfarelser ej bättre än gamla!
Tidskrift för folkundervisningen, år g. 1893. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
