Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
historikers medvetande liksom sväfva i luften eller åtminstone
endast genom mycket långsökt tankeöfvergång kunna finna någon
användbaT anknytningspunkt.
Fullkomligt felaktig är därför den föreställning, som man
ofta får höra uttryckas i den olärdes beundran för lärdomen:
»Hur i all världen kan den lärde behålla så mycket i sitt arma
hufvud; jag tycker, att det rent af skulle blifva öfverfylldt af
denna massa kunskaper!» Man föreställer sig då, att ju mer
man vet förut, dess svårare skulle det vara att få rum i sitt hufvud
för något nytt. I själfva verket är förhållandet alldeles tvärt om:
ju mera vetande man äger förut, desto flera idéassociationer
förfogar man öfver, och desto lättare går det att ytterligare öka
sitt kunskapsområde. Det är sålunda ej blott så, att
vetgirigheten stegras i samma mån, som den tillfredsställes, utan ock
— naturligen inom vissa gränser — så, att förmågan att
tillfredsställa densamma också stiger i jämnbredd med dess användande.
Men detta naturligen endast under den förutsättningen, att
det nya äger naturligt samband med det gamla, med det förut
inlärda och välbekanta. Däraf vikten af ordning och noggrann
planmässighet i allt hvad studium och undervisning heter, och
däraf ock den välbekanta pedagogiska regeln, att allt nytt, som
skall inläras, måste anknytas till hvad redan ingår i lärjungens
erfarenhet eller kunskap.
Denna idéassociationernas rikedom torde vara den förnämsta
förklaringsgrunden till den lärdes förmåga att ständigt vidga sitt
vetande men är näppeligen hemligheten t. ex. i den ofvan
omtalade rockvaktande tamburvaktmästarens minneskonst.
• Det hjälpmedel, denne använder, torde förnämligast vara —
en ensidigt skärpt uppmärksamhet. Det är därigenom, att han
ständigt tänker på sina rockar och sina kunder och icke på något
annat, som han lyckas såsom minnesatlet. Om och om igen
repeterar han sitt rocklager i förbindelse med minnesbilderna af
rockarnas ägare. Och i denna uteslutande tanke på sin
yrkesverksamhet får han knappast ett enda ögonblick låta sig störas
genom att rikta uppmärksamheten på något annat. Gör han det,
löper han strax fara att förlora sina innötta idéassociationers
ledtråd och råkar så mer eller mindre ohjälpligt vilse i
kläd-hängarens labyrint. Såsom exempel på huru rädd han måste
vara för att släppa tankarna på rockarna och deras ägare, torde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
