Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunna anföras följande iakttagelse. Mången af dessa
tamburväktare söker sig en biförtjänst genom att sälja dagens tidningar.
Man skulle kunna tycka, att dessas innehåll skulle för honom,
under hans enformiga väntande där ute i tamburen timme efter
timme, innebära en synnerligt stor lockelse. Men har ni
någonsin sett en tamburvaktmästare läsa tidningar, då han haft något
större antal rockar o. d. under sin vård? Näppeligen!
Tidningarna skulle vara honom en stor förströelse, men det är just
förströelse, som han måste kämpa emot såsom sitt yrkes värsta
fiende.
Och denna konst att icke blifva förslrödd utan ständigt hålla
uppmärksamheten blott fästad på det, som man vill uppfatta och
fästa i minnet, — den konsten kan otvifvelaktigt genom öfning
utvecklas. Man har den visst icke af naturen såsom färdig en
gång för alla. Ett barn har en ytterst ringa makt öfver sin
uppmärksamhet. Vid all barnaundervisning gäller det därför, att
läraren fastmera måste tilldraga sig lärjungens uppmärksamhet
än fordra, att den skall skänkas honom. Först så småningom
under uppfostrans gång utvecklas hos barnet en förmåga af
frivillig uppmärksamhet. Men ännu den vuxna människans
förmåga att längre tid afsiktligt fasthålla sina tankar blott vid det,
som man önskar uppmärksamma, är i vanliga fall ganska ringa.
Den, som försökt under en hel timme t. ex. uppmärksamt följa
med en föreläsning, vet alltför väl, huru svårt det kan vara att
icke ett ögonblick låta sina tankar förirra sig till främmande
områden, dit oupphörligt idéassociationernas lek vill locka dem
in. Först efter ett decenniums skolgång och flera terminers
akademiska studier är det, som studenten förvärfvat förmågan att
utan all tankspriddhet följa en föreläsning från början till slut.
Det är endast öfningen och vanan, som förläna honom denna
färdighet i någon högre grad. — Men å andra sidan måste han
då ock väl akta sig för vanans makt i motsatt riktning, t. ex.
ej vänja sig vid ett tanklöst läsande. Och däri ligger ock för
honom tidningsläsningens stora fara. Ovanan att, såsom det
karakteristiskt heter, blott ögna igenom det lästa, kan lätt sträcka
sig öfver från tidningens till bokens studium, från läsningen till
åhörandet af undervisning o. s. v. Det är ty värr ej blott
vanorna, som blifva en »andra natur», utan ovanorna hafva samma
makt öfver hela vår varelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
