Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
steg göra sig till godo, om det skall följa med i det andliga
nutidslifvet. Och för visso bör därför hvarje publikation, som
kan öppna vår allmänhets ögon, och särskildt de pedagogiska
fackmännens, för denna vetenskap tacksamt hälsas välkommen,
äfven om den i mångt och mycket röjer, att denna
forskningsgren är ung och i många frågor ännu stadd i en osäkert
tref-vande tillväxt.
Från denna synpunkt är det, som jag vill fasta alla
pedagogiskt intresserades uppmärksamhet på det med vår litteratur
nyligen införlifvade arbete af Dörpfeld, hvars titel ofvan
an-fbrts. Det bör i hög grad kunna gifva sina läsare öfvertygelse
om att lärarne för sin praktiska verksamhet kunna hafva något
att inhämta af psykologien.
Det är emellertid en stor olägenhet enligt mitt förmenande,
att författaren till det första mera omfattande arbetet inom vår
psykologisk-pedagogiska litteratur skall tillhöra den mest
formalistiska, konstruktionslystna af de nutida psykologiska
skolorna. Dörpfeld är nämligen en trogen herbartian, och hans
vetenskapliga hufvudförtjänst ligger nog förnämligast i den
klarhet och den oblidkeliga konsekvens, hvarmed han i den
grundläggande delen af sitt arbete genomföTt den Herbartska
psykologiens principer.
Att vetenskapligt kritisera dessa principer, därför är ej
här platsen. Men det Herbartianska försöket att bygga upp en
psykologi utan antagande af en organisk, det hela lifgifvande
själskraft, är så orimligt, att äfven den sunda, oförvillade
hvar-dagsuppfattningen måste stötas tillbaka från dess grundtankar
såsom paradoxer. Och hvad Dörpfeld och öfriga herbartianer
sätta i stället, hypostaseringen af förnimmelserna till en sorts
själfverkande krafter, som ömsesidigt hämma eller främja
hvarandra, är en filosofisk konstruktion, hvars värde ej höjes genom
den tvärsäkerhet, hvarmed författaren enligt den mekaniska
naturförklaringens vanliga sätt föraktfullt blickar ned på
an-hängarne af en mera organisk uppfattning.
Enligt min öfvertygelse är därför hela den grundläggande,
egentligt psykologiska delen af Dörpfelds arbete principiellt
förfelad. De empiriska iakttagelserna däri äro pålitliga och
delvis gjorda med både finkänslighet och skarpsinne;
konstaterandet af de två minneslagarna, samtidighetslagen och likhets-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
