Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I senare tider har i sammanhang med den historiska
vetenskapens fortgående utveckling äfven undervisningen gjort stora
framsteg. Afven beträffande folkskolan göras försök att anordna
den historiska undervisningen så, att den varder fruktbringande
för lärjungarnes karaktersutveckling och för deras känsla af
samhörighet med sitt land och folk. Men om medlen tvistas
fortfarande. Att läraren för meddelandet af de historiska
kunskaperna bör lämna åskådliga och tämligen utförliga skildringar af
händelser och personer, därom är man visserligen tämligen ense;
men hvad skall man skildra, och hvarom skall man berätta, och
huru skall det kulturhistoriska elementet, som är så viktigt för
ett rätt förstående af flydda tider, infogas i skildringarna?
Den i vårt land för närvarande allmännast följda metoden
ar att, sedan man i folkskolans lägre klasser meddelat enstaka
berättelser företrädesvis i biografisk form utan närmare afseende
på sammanhanget dem emellan, på de öfre stadierna i tidsföljd
skildra fäderneslandets viktigaste historiska händelser och
personer samt vid hvarje periods afslutning lämna en kulturhistorisk
öfversikt.
Mot detta förfaringssätt har anmärkts och kan anmärkas, att
de kortfattade öfversikterna af »samhällsutvecklingen, den
andliga odlingen, näringslifvet samt folkets seder och lefnadssätt»
lätteligen blifva allför abstrakta för barnen och ej kunna på ett
lefvande sätt upptagas i deras medvetande. Då de
kulturhistoriska öfversikterna komma efteråt, hafva lärjungarne redan i sin
föreställning upptagit de historiska händelserna och personerna,
hvarom de undervisats, och hafva sannolikt försatt dem i en
före-ställningskrets, som ligger deras egen dagliga erfarenhet nära.
I följd däraf kräfva de kulturhistoriska skildringarna en
ombildning af de föreställningar barnen redan gjort sig, som, om den
lyckas, kostar större ansträngning än den, som behöfts, om
personerna och händelserna från början försatts i sin rätta »milieu»,
och om den misslyckas, hvilket oftast torde inträffa, gör det
kulturhistoriska elementet isoleradt och sålunda tämligen onyttigt.
Det rätta sättet torde vara, att läraren skildrar de för vårt
folks och vår odlings historia betydelsefullaste personerna och
händelserna och vid denna skildring låter de eUskilda personerna
och de enskilda händelserna framträda i den omgifning och under
de förhållanden, som för hvarje särskild tid varit karakteristiska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>