Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
beröm, och i dessa har man en framställning om nästan allt
underbart, som är att se och höra i Egypten. Men angående
sådant, som han säger sig hafva läst eller hört, blir han kanske
af svagheten att gärna framhålla sig själf väl omständlig. Ty
han är helt visst en person, som förstår att föra sitt vetande
till torgs. Det följande åter, som han skrifvit i den femte af
böckerna om Egypten, försäkrar han sig ej hafva läst eller hört
utan med egna ögon sett i Rom.
1 circus maximus 1 gafs, säger han, till folkets förlustelse,
en strid med djur, hvilken skulle hafva utseende af den mest
storartade jakt. Då jag händelsevis var i Rom, blef jag åskådare
af föreställningen. Många rasande vilddjur funnos där,
utmärkande sig genom sin storlek och alla ovanliga i fråga om
utseende eller grymhet. Men framför allt väckte lejonen uppseende
genom sin vildhet och särskildt ett af dem. Detta lejon ensamt
ådrog sig genom sitt häftiga framrusande och sin fruktansvärda
storlek, genom sitt förskräckliga, genomträngande rytande samt
genom sina svällande halsmuskler och sin böljande man allas
uppmärksamhet.
Bland de många, som man infört på platsen för att kämpa
mot djuren, var en slaf, som tillhört en landshöfding och blifvit
för ändamålet skänkt af honom. Hans namn var Androclus.2
Så snart lejonet på afstånd fick se denne, stannade det med ens,
liksom gripet af undran, och därefter närmar det sig mannen
långsamt och stilla, liksom tyckte det sig igenkänna honom.
Därpå viftar det sakta och inställsamt med svansen, alldeles som
hundar pläga göra för att visa sin tillgifvenhet, stryker sig mot
mannen, slickar varligt hans ben och händer, sedan han nästan
tappat andan af förskräckelse. Under dessa ynnestbevis från
ett så grymt vilddjurs sida återvinner mannen Androclus
fattningen; småningom kommer han sig för att betrakta lejonet.
1 Den största kapplöpningsbanan. Strider med vilda djur förekommo på denna
ej sällan men hörde öfver hufvud mer till en amfiteater än en circus.
2 Denna latinska form motsvaras i grekiskan af Androklos. Huru läseböckerna
för öfrigt med afseeude på själfva händelsen förete en och annan afvikelse, må i det
följande beaktas. Förhållandet finner hufvudsakligen sin förklaring däri, att dels
namnets ändelse, dels vissa drag i framställningen blifvit hämtade från författaren
Claudius Aelianus (äfven från andra århundradet e. Kr.), hos hvilken denna historia
likaledes förekommer (i 7:e bokens 48:e kapitel af hans historier om djur). Den är
af honom berättad i litet kortare form, utan åberopande af något ögonvittne, och
skrifven på grekiska, hvilket språk han, ehuru född i Italien och hafvande sitt hem
där, fullkomligt behärskade samt såsom författare använde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
