Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då skulle du tyckt dig se mannen och lejonet glada lyckönska
hvarandra liksom två vänner efter ömsesidigt igenkännande.
Vid denna så ytterst förvånande händelse uppgaf folket
höga rop, och Androclus blef kallad inför kejsaren samt
tillfrågad, hur han ville förklara, att det grymmaste lejonet hade
skonat just honom, honom ensam. Nu gör Androclus reda för
den underliga och förvånansvärda tilldragelsen.
»När min herre», säger han, »var landshöfding öfver
provinsen Afrika,1 blef jag, emedan han dagligen och orättvist lät mig
få stryk, tvungen att rymma, och, för att jag på min
tillflyktsort skulle känna mig tryggare för min husbonde i hans egenskap
af landsherre, begaf* jag mig ut i öknarna.2 Därjämte var det
min föresats att, om mat komme att fattas, på något sätt söka
döden. Då inträffar det, när den brännande middagssolen kännes
som mest tryckande, att jag upptäcker en långt bort belägen,
på gömslen rik grotta, lyckas komma in däri och döljer mig
där. Och ej långt därefter kommer detta lejon till samma håla
med en af fotterna obrukbar och blodig, suckande samt genom
doft rytande sökande gifva uttryck åt sin smärta och de plågor,
såret förorsakade. Vid första åsynen af det inkommande lejonet
blef jag visserligen intagen af förskräckelse och ångest; men,
när lejonet efter inträdet i, såsom det verkligen blef tydligt, denna
sin boning, såg, huru jag drog mig undan så långt som möjligt,
närmade det sig fogligt och spakt samt syntes visa och
framräcka den upplyfta foten liksom för att bedja om hjälp. Där drog
jag nu ut en stor tagg, som satt fast inne i fotsulan, jag tryckte
ut det var, som bildat sig i djupet af såret, och’, för att göra
min sak än noggrannare, utan att längre känna någon synnerlig
fruktan uttömde jag fullständigt och aftorkade det
framkommande blodet. Genom min åtgärd och värd befriadt från smärta
lade djuret med tassen i mina händer sig ned på marken och
insomnade. Och från den dagen lefde lejonet och jag hela tre
år i samma håla och därjämte af samma föda. Ty af de vilda
djur, det dödade, bar det de bästa delarna hem till hålan åt mig.
Jag måste af brist på eld steka dem i middagssolens hetta och
åt dem sålunda tillredda. Men, när jag blifvit utledsen vid att
på detta sätt lefva som ett vilddjur, lämnade jag hålan en gång,
1 Motsvarade ungefär nuvarande Tunis och Tripoli.
2 Efter orden: fältens och sandmarkernas folktomma områden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
