Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väl emellertid meningarna vara delade. Vår egen litteratur är
numera, då man räknar dit ej blott böcker utan äfven tidningar
och tidskrifter, så pass rikhaltig och innehåller så mycket äfven
af utlandets bildningsskatter i öfversättningar, öfversikter och
notiser, att i själfva verket en både mångsidig och gedigen
allmän bildning torde kunna förvärfvas utan främmande lektyr.
De flestas tid torde näppeligen ens tillnärmelsevis räcka till för
att tillgodogöra sig Sveriges bästa litterära alster, och fråga kan
vara, om det ej då är en dålig andlig ekonomi att försumma
begagnandet af de närmast till hands liggande litterära håfvorna
för att med mycken tidsförlust inhämta förmågan att i stället
ösa ur aflägsnare bildningskällor, — ’gå öfver ån efter vatten.’»
»Det sagda gäller naturligen icke vid högre vetenskapliga
studier eller vid förvärfvandet af djupare fackbildning. Därvid
måste man för visso genom omfattande språkfärdighet söka
medborgarrätt inom den internationella ’lärda republik’, om hvilken
man under förra århundradet så mycket talade. Vetenskapen,
konsten och industritekniken erkänna i våra dagar mindre än
någonsin några gränser mellan folken.»
Men att man äfven på dessa områden kan gå mycket långt
med bristfälliga språkkunskaper, därpå finnas eklatanta exempel.
— Att en modern dramatiker rörande sin konsts teknik framför
allt har att gå i skola hos fransmännen, det torde vara ännu i
våra. realismens, dagar en lika allmän åsikt, som det var det
under den franska klassicitetens gyllene tider. Henrik Ibsen
förvånade emellertid nyligen den litterära världen med den till
en fransk reporter afgifna bekännelsen, att han icke kunde läsa
de franska tidningarnas omdömen om hans pjeser. — En
liknande bekännelse har vår tids ryktbaraste filosof, Herbert
Spen-cer, nyligen aflagt rörande sin oförmåga att läsa på
originalspråket det folks litteratur, som väl otvifvelaktigt står högst
inom vårt århundrades filosofiska forskning. 1 den 1891
utkomna fjärde delen af sin Etik skrifver nämligen Spencer i
tillägget A. bl. a. följande, som vi för kuriositetens skull
återgifva i öfversättning:
»De i kapitlet öfver ’Rättens formel’ framställda
grundläggande satserna uttalades af mig redan i mitt arbete ’Social
Statics’, som utkom första gången i slutet af år 1850. Jag
trodde då mig vara den förste, som uppställt lagen om lika fri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
