Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5.
Hos våra seminarieelever inplantas med allvar och
ihärdighet den sanningen, att folkskol eläraren måste ständigt arbeta
på sin fortsatta utbildning, om han fortfarande skall vara
dugande i sitt kall och kunna tillfredsställande sköta det. Den
lärdomen synes bära frukt. Lärame tala åter och åter om
nödvändigheten af sin fortsatta utbildning, och i pedagogiska
tidningar och tidskrifter behandlas gång på gång det
ifrågavarande ämnet. Men, när fråga blir om syftet med och sättet
för denna utbildning, skilja sig meningarna åt. Under det
somliga hålla före, att fackbildningen därvid först och främst bör
ers till godo, mena andra, att det är en högre allmänbildning,
som i främsta rummet bör eftersträfvas. Den senare meningen
omfattas i allmänhet af folkskolelärarne. Däraf kommer
benägenheten att deltaga i kurser, där de bjudas på att åhora mer
eller mindre vetenskapliga föreläsningar om något, som står i
närmare eller fjärmare samband med hvad de i skolan hafva
att genomgå. Men under allt detta gå de ofta förbi sådant,
som direkt är till gagn för verksamheten i skolan, och, under
det de högljudt tala om nödvändigheten, att ett af de stora
kulturlandens pedagogiska skatter göras tillgängliga för dem,
söka de ej att tillägna sig, hvad i pedagogik och metodik Ur
skrifvet på det egna språket. Följer man med någon
uppmärksamhet arbetet i våra skolor, skall man finna detta påstående
bekräftadt.
Låtom oss till exempel gifva akt på undervisningen i
geografi! Den egentliga undervisningen i detta ’ämne bör inledas
och grundläggas med att meddela kännedom om hemtrakten,
hvarvid de geografiska föremålen böra framställas för barnens
iakttagelse. Men månne icke antalet af de skolor, i hvilka
undervisning otti hemtrakten meddelas, är mycket snart räknadt?
I Tyskland gör man stor affär, kanske alltför stor, af
ifrågavarande undervisning; hos oss förbiser man den alltför mycket.
Hvem bär skulden härför? Seminarier, skolråd, inspektörer och
skollärare hafva alla ansvar för att denna undervisning ej
kommit till sin rätt. Men, säger man, det finnes ju ingenting i
vår pedagogiska litteratur, som erinrar om att en sådan under-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
