Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Okunnigheten om de viktigaste frågor, som höra ej blott till
det religiösa utan äfven det kyrkliga lifvet,. är i Italien stor;
och jag talar härvid icke blott om de lägre utan äfven om de
högre folkklasserna. Katolicismen i Italien är en religion för
fraktan och tukt, för yttre lydnad mot de kyrkliga
ordningsreglerna och blind, besinningslös underkastelse under de
katolska dogmerna. Gör sig hos någon — såsom i vår upplysta
tid naturligtvis måste ske — ett tvifvel, en betänklighet eller
en motsägelse gällande i fråga om den i fast bestämda,
gammaldags former inklämda, kyrkliga ledningen och undervisningen,
så kommer det till en hastig inre brytning, till en inre konflikt,
hvilken man till det yttre döljer och förborgar, men hvilken
man dock genom likgiltighet för allt kyrkligt och religiös
in-differentism, låt vara outsagd, dock gifver uttryck, som äro
tydliga nog. Jag vågar påstå, att den katolska kyrkan och
dess banerförare i Italien ej lägga någon vikt därpå, att de
verkligen må föra själen till Gud och Kristus, och att man
skaffar sig sin själs salighet med fruktan och bäfvan. Ja, jag
tror icke en gång, att de äro mycket angelägna om en
sedligt-religiös folkuppfostran. Då skulle de åtminstone gent emot det
tillstånd af skriande nöd, som är rådande i fråga om religion
och sedlighet bära sig annorlunda åt. Nej, för den katolska
kyrkan handlar det äfven i Italien i grund och botten om det
herravälde och den yttre makt, som den vill hafva och behålla
öfver samvetena, det offentliga lifvet och öfver alla olika
sällskapskretsar för att därigenom kunna göra allt tjänligt och
nyttigt för sina intressen. När man ser hela det ytliga kyrkliga
ceremoniväsendet med sin glans och pomp, när man är
närvarande vid de allra heligaste kyrkliga förrättningar såsom dop,
nattvardsgång, gudstjänst m. fl. och ser dem behandlas på det
allra ytligaste sätt utan hvarje spår af inre helgelse och värme,
när man ser de för hvarje människa allvarsammaste ögonblicken
i lifvet såsom, t. ex. en kär anhörigs begrafning, beröfvad all
verklig tröst, all bevekande förmaning eller erinran genom ett
den lefvande Gudens eller ett låt vara blott mänskligt ord, när
man på nära håll lär känna och ogilla vallfärdandet till heliga
orter, till Sankt Peter eller Loretto samt alla de missbruk och
den rika afkastning af katolsk lättrogenhet, som däraf blifver
följden, när man vidare iakttager, huru föga den katolske prästen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
