Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Uppskakad af denna hemska syn, ville Pilgrim fly, och
helst, om därtill funnes någon utväg, fly ur världen. Hans
ledsagare sökte hindra honom, men han svarade: »Hellre tusen
gånger dö än vara här, hvarest sådant kan förekomma, och vara
vittne till last, falskhet, lögn, förförelse och grymhet. Döden
är mig mera efterlängtad än lifvet; jag går att se de dödas lott,
hvilka just nu bäras ut.» Vi låta honom själf beskrifva den
syn, han såg.
Jag vände mig om och betraktade de döendes sätt att
förhålla sig — döende funnos nämligen till stort antal rundt
omkring —, och jag såg en hemsk företeelse, huru hvar och en
med jämmerrop, fruktan och bäfvan uppgaf andan, icke
vetande, huru det skulle gå med honom, när han väl var ryckt ut
ur världen. Men ehuru jag blef förskräckt häröfver, gick jag,
trogen min vana att söka djupare fatta och förstå allt, ända
fram till världens och ljusets yttersta gräns. Där, hvarest de
andra, slutande sina ögon, blindt kastade ut sina döda, slet jag af
mig Förvillares synglas, torkade ögonen och sträckte mig så
långt framöfver, som jag kunde, och se, förskräckligt mörker,
hvars botten och ände intet människoförstånd kunde fatta, och
hvari intet annat fanns än maskar och paddor, ormar,
skorpioner, förruttnelse och stank, rök af svafvel och beck, som
förtärde kropp och själ, outsäglig förskräckelse.
* *
•
Pilgrim bäfvade, hela hans inre var uppskakadt, och hans
kropp darrade. I sin förskräckelse föll han af vanmakt till
jorden och ropade: »Ack, öfver all måtta jämmerfulla, eländiga,
olyckliga människor 1 Ar detta edert slutliga öde! detta änden
på edra mänga storverk! målet för edert vetande och den myckna
rishet, hvarmed I prålen! detta den efterlängtade friden och
hvilan efter oräkneliga mödor och ansträngningar! detta den
odödlighet, I önsken! Ack, att jag aldrig vore född! aldrig
hade gått in genom lifvets port, om jag efter lifvets många
få-fängligheter blott skall blifva byte för detta mörker, denna
förskräckelse! Ack, Gud, Gud, Gud! Gud, om du är en Gud,
förbarma sig öfver mig, elända!»
Tidskrift för folkundervisningen, år g. 1894. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
