Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stadier. Jag tror tvärt om, att det skulle lända till gagn. En
sådan modifikation af det svenska sättet kan också utan
svårighet åstadkommas. Men när eleven enligt det tyska, utan insikter
i uppfostrings- och undervisningslära och utan att förut hafva
under lärares ledning hållit ett flertal enskilda lektioner,
för-värfvar lärarerutin, då innebär det icke ringa fara. Han kan
nämligen därunder lätt råka in på slentrianens nötta och glatta stig.
Man bör väl vara rädd för att genom alltför mycken
ledning göra eleven beroende, osäker och tafatt, men man måste
också å andra sidan vara rädd för den omogna tvärsäkerhet, som
en oreflekterad rutin visat sig kunna alstra.
Till samma resultat kommer man i sitt omdöme, om man
utgår från det faktum, att eleven enligt det tyska sättet blott
då och då får korta besök af den öfvervakande seminarieläraren.
Vid höstterminens början öfvertager han uppgiften att vara
fack-lärare, kanske t. o. m. i skolans mest grannlaga ämne. Han
behöfver då för visso råd och ledning, ty han tager nu sina första
steg på undervisningskonstens svåra väg: han behöfver sin lärares
odelade ledning, från timmens början och till slut, timme efter
timme och däremellan. Men när den ledande läraren har att
på samma timme öfvervaka flera afdelningar, är han ständigt
stadd på vandring, hör litet här och litet där, på det ena stället
böijan, på det andra midten o. s. v. Men då han icke hört
mer än en del af lektionen, kan han aldrig bedöma den i dess
helhet, och detta är dock hufvudsaken. Då han anmärker, att
något fattas, svarar eleven, att det redan är sagdt o. s. v. Mången
gång har jag icke utan en viss munterhet gifvit akt på den
kritik, som lärarne vid sina gästbesök trott sig hafva anledning
att framställa. En förståndig lärare ordnar väl saken så, att
han i regel blifver kvar en hel timme i en och samma klass;
men i början, då det som bäst behöfdes, går det icke för sig,
ty han måste hjälpa här och rätta där, således ständigt vara på
vandring.
Det är, synes det mig, icke ringa sannolikhet för att den
rutin, som under sådana förhållanden förvärfvas, ej blifver af
det rätta slaget, och då: hellre ingen rutin än en viss omogen
tvärsäkerhet, som blott bryter af och trampar ned! Ty denna
stänger vägen för en kommande utveckling i god riktning,
kanske för alltid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
