Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Uppfostraren Rousseau utväljer sin lärjunge före hans
födelse, ty »uppfostran börjar redan vid födelsen.» Följaktligen
känner han icke då barnets begåfning men förutsätter, att denna
är medelmåttig, för att det uppfostringssätt, som kommer att
användas, må tjäna till förebild. »De andra (de icke
medelmåttigt begåfvade) uppfostra sig själfva, huru man än
behandlar dem» (sid. 22). Men det fordrar han, att Emil är rik, »ty en
fattig skulle blifva människa af sig själf» (sid. 23), af hög börd,
så att åtminstone ett offer måtte undanryckas bördsfördomen,
välbildad, stark och frisk för att icke utsättas för faran att
dödas genom medikaraenter eller för obehaget att oroas vid dödens
annalkande. »Det är läkarne med deras ordinationer, filosoferna
med deras föreskrifter och prästerna med deras förmaningar, som
förnedra sinnet och betaga oss konsten att dö i ro» (sid. 26).
Slutligen bör uppfostran helst försiggå på landet, emedan
»städerna äro en afgrund för människosläktet» (sid. 32), samt
hand-hafvas af föräldrarne eller i nödfall af en vän till familjen under
sorgfälligt aktgifvande på att den egna vandeln är en föresyn i
dygd. Själf lefde R. i ett vildt äktenskap och skickade efter
hvart annat sina fem barn på hittebarn huset.
För R. stå naturen och det ordnade samhället såsom två så
oförenliga motsatser, att en uppfostran för dem båda är omöjlig.
»Man måste välja mellan att bilda en människa och en
samfunds-medlem, ty man kan ej bilda dessa båda på en gång» (sid. 6).
Han väljer det första alternativet, behöfver därför icke taga
hänsyn till gifna förhållanden i olika länder eller inom olika
folkklasser och lämnar således ur sikte det uppfostrande
inflytande, som känslan af samhörighet med en viss nation utöfvar.
»Orden fädernesland och medborgare böra utplånas ur de
moderna språken» (sid. 8). Emil representerar följaktligen
människosläktet i naturtillståndet, och då »allt är godt, sådant det utgår ur
skaparens hand; allt försämras under människans händer» — med
dessa ord begynner boken —, så har R. i egenskap af hans
uppfostrare hufvudsakligen att tillse, det inga störande inflytelser
utifrån hämma naturbarnets fria utveckling. Civilisationens
människa åter »födes, lefver och dör i slafveri: vid hennes
födelse syr man in henne i en linda, vid sin död spikas hon in i
en kista» (sid. 11).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
