Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fullända människan återstår oss endast att af densamma dana
äfven en älskande och kännande varelse.» Det kan synas
underligt, att R., som själf var en känslomänniska och som genom
sitt betonande af känslolifvets rätt och betydelse utöfvade
inflytande på den psykologiska klassifikationen, kunde förbise den
omständigheten, att barnet älskar far och mor, långt innan det
kan skilja norr från söder, och att det för barnasinnet är
naturligare att såsom eggelse till flit framhålla föräldrarnes glädje
däröfver än nyttan af en viss kunskap. Men i fråga om R.
lönar icke mödan att förundra sig öfver något. Till hans ursäkt
må tala hans egen försummade och förvända uppfostran.
Sträfvan att låta Emil själf väcka förslag om allt, som han
har att lära sig, förer till ett för läraren förnedrande taskspeleri,
i det denne »bakom kulisserna» sätter i gång ett maskineri, som
leder till det af honom åsyftade målet. Men i själfva verket är
Emil här ingenting annat än själf en maskin, som utför, hvad
läraren upptänkt och delvis börjat sätta i scen. Okritiskt folk
kan väl finna tillvägagångssättet förråda mästaren, men det vare
deras ensak! Ej heller det mål, som R. satt för uppfostran, tål
en närmare granskning. För honom sammanfattas allt i frågan:
»Hvartill är detta nyttigt?» Ungdomen är idealens tid, och ve
den yngling eller jungfru, som träder ut i lifvet utan ett ideall
Emil har intet. Jo, det är sant, ett ideal skildras för honom:
hans tillkommande Sofie. Men hade det icke varit lämpligare,
att ynglingen till ideal haft en man att söka efterlikna i
upp-höjdt tänkesätt och dygderik vandel? I samband med denna
brist står bristen på den fasta grund för sedligt handlande, som
endast den kristna religionen gifver och som icke lägges i
tmf-vudet utan i hjärtat. Idealet för den kristne är Människosonen,
som hos sig förenade mannens och kvinnans ädlaste egenskaper,
och genom hvilken grunden till ett dygdigt lif kan läggas i ett
människohjärta. Sant säger Rousseau själf (sid. 20): »Jag tror,
att få människor, efter att hafva läst denna bok, skola vara
frestade att göra mig ett dylikt anbud», d. ä. att uppfostra deras
barn.
Sven Lundqvist.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
