Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men en sådan tro vore ett groft misstag, ty på själfkritikens
område ser man sällan någon öfverdrift och allra minst i våra
dagar, om jag undantager den, att mången tyckes älska att sila
myggor och svälja kameler. Detta är icke heller ett förhållande,
som blott gäller i den närvarande tiden, det är tvärt om alltid
så, att ju mera man vid sin kritik sysselsätter sig med annat
och andra, desto mindre rannsakar, pröfvar och dömer man 6ig
själf.
En orsak därtill, att man icke gärna sysslar med själf kritik,
är att denna sällan aflöper utan ganska bitter smärta, och smärta
skyr man i våra dagar, framför allt den andliga. Någon har
liknat denna kritik vid en vivisektion, och att en vivisektion
icke kan försiggå utan smärta, det inse vi alla. Denna
vivisektion blifver så mycket mera smärtsam, som den måste tränga
djupare än all annan vivisektion, djupare än till märg och ben,
nämligen till det allra innersta i människan, till lifvets djupaste
rötter, och därtill måste pågå under hela lifvet. Nu vét man,
att de kroppsligt sjuka i våra dagar, då kirurgien vunnit så
stora segrar, ifall deras lif hotas af något ondt, som möjligen
kan genom operation botas, riktigt tränga sig fram till
operationsbordet, så att läkarne ofta måste med all kraft hålla igen. Denna
ifver härleder sig af omtanke om lifvet: de frukta döden och
vilja rädda lifvet. Funnes icke denna omsorg om lifvet, så
skulle icke heller någon enda önska att komma på
operationsbordet. Så är det ock med den andliga vivisektionen. Först
när man finner, att det är fara för lifvet, underkastar man
fiftgi»själfkritikens djupa och smärtsamma snitt.
kritiken är dock icke alltid lika smärtsam. Det händer
t^p. ji#w,-iatt den skänker tillfredsställelse. Det inträffar då, när
ij#48?§plf»ingen visar, att stället är friskt. Det händer dock icke
tyhdtftiär icke de friska punkterna utan just de sjuka, som
&&pla.ut}taitta«oför dissektionsknifven. Det är därför dissektionen
qftataRitälljddljS^dför bitter smärta, större ju sjukare och ömmare
8ifäUc^ijä^rvIt4åtiäP%lhallt8å fastslå, att det är våra sjuka och ömma
.som skola utsättas för själfkritikens
hälso-sammaoh^handlingsn! Den, som gömmer dessa och blott sysslar
miMkigdto firiftfeavdh^) i gpmmer och omhuldar dödens förstörande
cifrfftilviEtiiopår det sättet drifven själfkritik är ytlig
och samma mån rent afVfarlig. Om någon, som hade friska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
