Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lungor men sjukt hjärta, begynte säga: »Ingen fara! Jag har
friska lungor», hvilket själf bedrägeri vore icke detta! Så också
här. Fram alltså med dina sjuka och ömma punkter! Jämför
dem, om någon jämförelse skall ske, med andras friska men
aldrig med andras sjuka, ty den tröst, man finner i andras fel,
är alltid bedräglig.
Själfkritiken kan dock blifva för stark. Detta inträffar, då
man fordrar för mycket af sig själf, mera än som svarar mot
den begåfning, man fått, och den mognad, man hunnit, samt
dömer alltför hårdt öfver sina gärningar och sin person.
Vanligt är det icke, att man på detta sätt gör sig själf orätt, men
det händer dock, och då verkas däraf modlöshet, ja, det kan
komma ända till förtviflan, ehuru, som sagdt, 6ådant i våra dagar
tyckes vara mycket sällsynt. Desto oftare komma däremot
missmod och förtviflan till följd däraf att själfkritiken uppskjutes
alltför länge, tills det är för sent, eller med andra ord: tills man
står på spillrorna af sitt lifs lycka, fridlös, modlös, hopplös.
Hvad det är som vid själfkritiken skall pröfvas och värderas,
det säger oss själfva namnet själf kritik, det är det egna jaget,
eller med andra ord: de egna orden och deras innebörd, de egna
handlingarna och deras betydelse, de egna tankarna och deras
sanning, de egna afsikterna och deras ädelhet, den egna känslan
och dess renhet, den egna förmågan och dess utveckling, korte-
ligen både det inre och det yttre. Om man undantager något
af allt detta, blifver själfkritiken ytlig, skef och bedräglig.
Stor vikt ligger också därpå, att den sker i den rätta
belysningen, d. ä. i Guds ords och samvetets ljus. Vi äro mycket
böjda för att se både våra sämre och bättre sidor i en falsk
dager, så nämligen, att de förra mycket förminskas, så att de
knappast synas, och de senare mycket förskönas. Mången tyckes
t. o. m. göra bruk af synglas, förminskande, när han vill se sina
fel, och förstorande, när han vill betrakta det goda, han tänkt,
velat och gjort. Hvad frukt själfkritiken under sådana
förhållanden skall bära, det är lätt att förstå, det blifver dödens
hemska frukter.
Vid själfkritiken gäller det att pröfva, om man är sådan
man bör vara. Angeläget är då, att man funnit den rätta
normen. Men hvar finna denna? Jo, den är oss gifven i honom,
som sade: »Lären af mig, ty jag är mild och ödmjuk af hjärtat.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
