Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han är den rätta urbilden för alla lärare, ty om honom har
Fadern i himmeln sagt: »Denne är min älskade Son, i hvilken
jag hafver ett godt behag.» Må vi därför fortsätta att bedja,,
som man lärde oss i barndomen: »Jag blifve såsom Jesus, sakt-
modig, öm och mild; jag blifve såsom Jesus i allt hans sanna
bild.» Då skall Fadern äfven till oss hafva ett godt behag.
2.
Ju ömtåligare och mera grannlaga en människas uppgift i
lifvet är, desto angelägnare är det, att hon öfvar själf kritik.
Huru nödigt då, att vi lärare öfva sådan kritik. Stackars de
barn, hvilkas lärare och lärarinnor försumma denna öfning!
Det finns något i lärarens kall, som frestar till att
försumma kritik äf det egna jaget. Det hör nämligen till hans
lifsuppgift att kritisera sin omgifning, medan han sällan
förnimmer, huru de, som han kritiserar, tänka och döma om honom.
Han måste (antingen han vill eller ej) kritisera både i det tysta
(han får icke säga allt, hvad han tänker) och mera offentligt.
Det åligger honom att gifva akt på barnen inne och ute samt
döma om deras förhållande i hemmet och skolan, om deras flit
och uppförande, deras begåfning och kunskapsmått, om orsaker,
villkor, omständigheter, verkningar o. s. v. Han står inför barnen
på samma gång som det rättas tolk och det ondas hämnare, som
straffar det onda, falska, skefva och sminkade i alla dess former.
Redan detta, att läraren måste syssla så mycket med andra,
kan lätteligen medföra, att han försummar själfkritiken. Men
därtill kommer, att han inför lärjungarne står såsom representant
för allt, som är ädelt och stort i både Guds och människors ögon.
Detta bör ju mana till den allra mest uthålliga sjäifpröfning,
och det gör äfven så. Men det kan också på ett fruktansvärdt
sätt förslöa sinnet för själf kritik, så att man begynner obesvärad t
lägga bördor på de små utan att själf röra vid dem med ett
finger. Sådana lärare fanns det redan på Jesu tid, såsom vi se
i evangelium, och sådana finnas väl än i dag både i kyrka och
skola. Ej så sällan händer det, att läraren då och då måste
framställa heliga kraf, hvilka han själf ännu ej i sitt eget lif
realiserat. Stundom inträffar ock, att en lärare, till följd af
bristande själf kritik, nästan utan att märka det, identifierar sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
