Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han har gått länge, ty plötsligt väckes han ur sina tankar
af helgm ålsringningen. Det är, som sagdt, lördagseftermiddag;
eljest hade vandringen icke fått blifva så lång. Klockornas toner
och dessutom tornspiran, hvilken äfven i dag pekar mot himmeln,
återkalla i hans minne försoningens och fridens ord, som han
hört i Herrens beigedom: att Gud i Kristus är hans fader, en
fader öfver allt, hvad fader heter i himmeln och på jorden, en
fader, som förbarmar sig öfver alla sina verk; och nu finner han
sig med ens som ett litet barn i stor, stor skola, samlad med de
andra barnen till bön, och han beder än en gång: »Gud, som
hafver barnen kär, se till mig, som liten är!» och Gud, som
skådar ned i hans hjärta, han vet, att det är någonting annat
än en gammal god sed, då han i dag vid helgmålsringningen
lyfter på hatten.
»Men hvad gör Erik så länge?» frågar hustrun med en viss
oro. Men just i detsamma får hon se honom där borta på
vägen med lätta och friska steg nalkas hemmet. Snart äro de
i hvarandras famn, och Erik utbrister: »O, hvad Gud är god!
Jag får ännu trots alla mina försummelser och brister vara hans
och får ännu vårda hans små lamm; han har förlåtit mig allt.»
»Ja, Gud är god», blir svaret, »att jag åter fick Be min Erik
glad igen. Låt oss lofva och prisa hans heliga namn!» Och nu
uppstämma de:
»Pd min Gud i lif döden
har jag min förtröstning satt;
han har hulpit mig i nöden
och mitt hjärta är nu gladt.
Därför vill jag honom ,
honom evig ära visa.*
Ja, så kan det tillgå. Själf kritiken kan för öfrigt antaga
många andra former. Den kommer ibland midt under arbetet,
ibland i nattens stilla timmar, ibland vid ordets betraktande,
ibland vid läsning af pedagogiska arbeten, ibland när man hör,
huru det gått de barn och lärjungar, man har fostrat, o. s. v.
Värderade kamrater! Med hvilken blick för egna brister,
hvilken sinnets ödmjukhet och renhet, hvilket kärlekens tålamod
med barn och förhållanden, hvilken uthållighet och tro, hvilken
samvetsgrannhet i plikternas uppfyllelse, hvilken anspråkslöshet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
