Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jämte dylika stycken böra» de äfven få läsa sådant, för hvars
tillägnande de behöfva tänka något allvarligare. Genom att
tänka lära dc sig att tänka, och läraren bör leda och hjälpa
dem vid tankearbetet. Så lära de sig tänka öfver hvad de läsa.
Blefve vikten häraf tillbörligt behjärtad i skolan, skulle man
sannolikt slippa den mängd ytliga och kritiklösa yttranden, som
nu vimla i våra tidningar, särskildt då det gäller pedagogiska
frågor. Slutligen vilja vi fästa herr —d:s uppmärksamhet därpå,
att man äfven i andra land iakttagit den företeelsen, att
innan-läsningsfärdigheten i skolans högre klasser icke motsvarar de
förhoppningar, som man med allt skäl kan göra sig, då man
hör småskolans barn läsa. Så skrifver den framstående
pedagogen Ferdinand Leutz: »Man måste instämma i följande
yttrande: ’0m man jämför de i allmänhet goda resultaten af den
första läsundervisningen med den färdighet i läsning, som
barnen i många skolor ådagalägga vid skoltidens slut, måste man
ovillkorligt fråga sig: ’Hvad har blifvit gjordt under de sju år,
som följde på det första? Hvaraf kommer denna bedröfliga
företeelse?’ I själfva verket läsa ofta barnen under andra
skolåret bättre än under det sjunde; man kan icke märka några
framsteg, utan tvärt om iakttager man tillbakagång. Detta har
till stor del sin orsak däruti, att lärare och barn mena, att
arbetet med läsningen nu vore fullgjordt, att de senare nu kunde
läsa, och att det därför numera icke vore behöfligt att vid
läsningen iakttaga samma sorgfälliga noggrannhet som hittills.
Numera är man icke så noggrann vare sig med det rätta
uttalet af vokalerna eller med det skarpa uttalet af
konsonanterna; hårda och lena ljud, höga och djupa toner förväxlas.
På detta sätt inställa sig ovanor, hvilka sedan äro så svåra att
få bort: det för hastiga läsandet, uppslukandet af
slutstafvel-serna, skolton; i synnerhet äger detta rum, om läraren —
hvil-ket berättas om äldre lärare — nyttjar innanläsningstimmen till
allahanda bisysslor.»
Herr —d har vidare påstått, att läseboken vore orsaken till
det förvända förfaringssättet att skilja mellan kursorisk och
statarisk läsning. Med anledning häraf våga vi fasta herr —d:s
uppmärksamhet därpå, att detta förfaringssätt är mycket äldre
än till och med den första upplagan af Läsebok för folkskolan.
Vidare bedja vi få meddela, att en stor mängd metodiker yrkar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
