Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på dessa tvenne olika slag af läsöfningar, samt att de, som anse
bådadera nödvändiga, räkna bland sig åtskilliga af de förnämsta
författare i metodik och höra till olika riktningar. Herbartianer,
vulgärpedagoger och sådana, som närma sig till den grund
t-vigska skolan, äro ense i detta stycke. Den om undervisningen
i modersmålet så förtjänte öfverlärare Nicolaisen i Kristiania
skrifver härom: »Det är mycket långt ifrån, att behandlingen af
alla läsestycken kan och bör blifva densamma vare sig till
omfattning eller innehåll; det bör tvärt emot vara en mycket stor
åtskillnad. Af stycken med mer ideellt innehåll bör man hvarje
skolår utvälja ett begränsadt antal, naturligtvis sådana, som
företrädesvis äro ägnade att väcka barnens intresse och att på
dem göra ett djupt intryck. Dessa »kärastycken» böra behandlas
med all möjlig omsorg. Vid sidan häraf böra läsas lättare
stycken, som icke kräfva rätt mycken hjälp för uppfattningen,
och hvilkas innehåll icke inbjuder till fördjupande samtal. Med
dessa stycken kan man blifva tämligen snart färdig. De hafva
största betydelse för läsefardigheten.» —Leutz skrifver om
användningen *af läseboken: »Läsa lär man endast genom att läsa;
därför bör läseboken flitigt begagnas i skolans mellanklasser och
visserligen på tvåfaldigt sätt: det ena är att läsa ett antal
läsestycken med ingående utredning af deras innehåll, det andra
att kursoriskt läsa ett större antal läsestycken utan något
djupare ingående uti innehållet.» Schumann yttrar: »För en
fruktbärande behandling af läseboken är det nödvändigt, att läraren
för hvarje klass och hvarje år utväljer några så väl poetiska som
prosaiska läsestycken för en mera ingående behandling.» Men,
då vi ej kunna anföra alla, som yttra sig på liknande sätt, ty
de äro många, må vi här afbryta, och vi göra det i den fulla
förvissningen, att herr —d icke anser underligt, om vi
åtminstone icke ännu blifvit öfvertygade därom, att herr —d har rätt
i sin förkastelsedom öfver ett förfaringssätt, som under långa
tider och i många land befunnits riktigt så väl af vetenskapens
målsmän som af dem, som arbetat i folkskolan.
Slutligen ett ord om den förkättrade läseboken. Hvarför
har herr —d intet att säga om de vitsord, som inspektörerna
gifvit den? Kanske därför, att den utarbetats af en kommitté,
som kungl. maj:t tillsatt? I alla händelser häftar något offici-
Tiéåkrift för folkundervisningen, år g. 1895. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
