Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förhållande utan öfverlämnade åt honom att fritt bestämma sig
för att mottaga eller förkasta den i Kristus erbjudna nåden.
Den katolska kyrkan hade ansett ett yttre förhållande mellan
Gud och människan vara tillräckligt och därför nöjt sig med
att hennes medlemmar inlärde och iakttogo vissa yttre former;
den evangeliska kyrkan måste sätta sina medlemmar i tillfälle
att intränga i sanningens kunskap, på det att de måtte kunna
själfva bära ansvaret och bestämma sig för eller emot
sanningen.
Men man hade ännu ej lärt sig skilja på den olika
utveckling af de mänskliga förmögenheterna, som finnes hos barn och
hos fullvuxna personer, och man skilde därför i början icke på
barnens och på de äldres undervisning.
Kristendomsundervisningen meddelades därför under den
första tiden efter reformationen af prästen i kyrkan i
sammanhang med predikan. Första hälften af predikotimrnen eller ock
särskild tid på morgonen före gudstjänsten eller på
eftermiddagen efter densamma användes af prästen till att uppläsa
budorden, trons artiklar och Herrens bön, inprägla ordalagen samt
på enkelt sätt utlägga och förklara dem.
Församlingsmedlem-marne, äldre och yngre, voro förbundna att vara tillstädes i
kyrkan, liksom en senare tid har ålagt barnen plikt att
regelbundet besöka skolan för att inhämta dess undervisning.
Läroböcker begagnades ej af åhörarne. De af Olavus Petri
utgifna kateketiska arbetena voro mera afsedda till
handledning för lärarne. Martin Luthers lilla katekes blef ej öfversatt
till svenska förrän 1572. För öfrigt skulle läroböcker föga
gagnat, emedan läskunnigheten ännu var sällsynt bland
allmogen.
De liturgiska stridigheterna samt de faror, som från den
katolske konung Sigismund hotade den evangeliska kyrkan i
Sverige, gjorde, att intresset för folkets kristliga undervisning
blef mera vaket och verksamt. Från tiden efter Uppsala möte
1593 iakttaga vi kraftiga och mera fruktbringande åtgärder för
sådant ändamål.
Afven i detta stycke finna vi grundläggningen tillhöra
Karl IX:s tid, fullföljandet Gustaf Adolfs. På ett biskopsmöte
i Uppsala 1595 lämnas nya anvisningar för prästernas
katekes-undervisning, och under böljan af 1600-talet utkomma dels
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
