Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligger däri, att missförhållandena i skolväsendet voro sig lika
öfverallt i den protestantiska världen, och att kritiken af dessa
missförhållanden hade bragt till mognad hos tänkande personer
åsikterna om de förändringar, som borde ske. Att en statsman
och krigare, sådan som Gustaf Adolf, uttalade sig i
undervisningsfrågor och det i samma riktning som personer, hvilka
ägnat hela sitt lif åt pedagogisk verksamhet, det visar, att han
icke blott insåg uppfostrans betydelse för hela folket utan ock
hade öppen blick för det sätt, hvarpå
undervisningsväsendet borde ordnas för att blifva till den välsignelse, som
åsyftades.
Gustaf Adolf visade ock, att hans intresse för den
fosterländska bildningen ej stannade vid uttalande af klander utan
var nog kraftigt att omsätta sig i handling.
På den förutnämnda riksdagen år 1620 utfärdade Gustaf
Adolf en resolution, hvarigenom den nya indelning af de af
staten bekostade anstalterna för den högre undervisningen i
akademier, gymnasier och trivialskolor föreskrefs, som därefter
bestod till midten af vårt århundrade, samt de nya
undervisningsämnen — naturvetenskap, matematik och samhällskunskap
— bestämdes, som skulle upptagas i dessa. För att betrygga,
det skolorna tillbörligt skulle söija för en bildning, som afsåge
det medborgerliga lifvets behof, ville konungen sätta läroverken
under direkt kontroll af staten, hvarför han förordnade, att en
världslig ämbetsman med namn af generalinspektör i hvaije
stift skulle tillsammans med biskopen föra inseendet öfver
läroanstalterna. Denna konungens afsikt strandade dock på
prästerskapets motstånd, hvilket fruktade för obehörig inblandning
från statens sida i prästbildningen och därmed intrång i kyrkans
frihet.
Gustaf Adolf fick verksamma medhjälpare beträffande sitt
arbete för läroverkens omdaning i åtskilliga biskopar, särskildt
Johannes Rudbeckius i Västerås och den förutnämnde
Laurentius Paulinus i Strängnäs. Så kommo gymnasier till stånd i
Västerås 1623, i Strängnäs 1626, i Linköping 1627 och i Åbo
1630.
Bäst torde Gustaf Adolfs tankar hafva förverkligats af
Rudbeckius genom läroverksinrättningen i Västerås, för hvilken
vi därför något närmare redogöra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
