Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ordnade och utvidgade han universitetets verksamhet och sökte
göra den fruktbringande för fäderneslandet.
Förtjänsten af denna organisation delas af Gustaf Adolfs
store vän och medarbetare Axel Oxenstierna. De grundsatser,
som voro de ledande för detta betydelsefulla arbete liksom för
hela den verksamhet för fäderneslandet, som utöfvades af den
store konungen och hans män, kunna vi inhämta af följande ord
i Uppsala universitets konstitutioner af år 1626:
»Framför allt skola ynglingarne lära att icke hysa låga och
klenmodiga tankar om sig själfva och rikets nuvarande tillstånd,
hvaraf vanligen alstras klagan och jämmer, beundran för allt
utländskt och misstro till egen förmåga att utföra stora
handlingar, hvilket är det största hindret i en stats styrelse. Detta
bör genom uppfostran och undervisning rättas, så att
ynglingar-nes sinnen inä tidigt vinna den lyftning, som det vissa hoppet
om stora gärningar gifver.»
Hemligheten af den storhet, som utvecklades af Gustaf
Adolf och hans folk, uppenbaras för oss genom dessa ord. Huru
kunde Gustaf Adolf kasta in sitt folk i företag, som för vanliga
ögon syntes långt öfverstiga folkets krafter? Huru kunde
framgången följa dem på en så äfventyrlig bana? Hemligheten
bestod däri, att konungen och folket icke klenmodigt underskattade
sina krafter och tillgångar, då det gällde att utföra plikter, som
Guds ära och fäderneslandets välfärd ålade dem, och därför icke
tvekade att underkasta sig de offer, som pliktens utförande gjorde
nödvändiga. Själfkännedom är en viktig sak för enskilda så väl
som för folk. Men själfkännedom innebär undvikande af två
motsatta fel, så väl öfverskattande af egna krafter, något som
medför öfvermod, som underskattande af dem, något som
medför klenmod och misströstan. Framför allt hör till
själfkännedom att veta och besinna, att man intet förmår, utan att Gud
gifver så väl målet för handlandet som krafter att handla. Detta
visste Gustaf Adolf. Detta uttryckte han med de valspråk han
lät rista i sitt vapen och på sina mynt: »Gud med oss!» »Ara
vare Herren, de sinas tillflykt!» »Med Gud och segrande vapen!»
Den, som kan med tillförsikt anropa Herren såsom sin
Immanuel och i hans ära söker all sin ära, hos honom sitt skydd
och sin tillflykt, han kan ock förtrösta därpå, att Gud skall
gifva framgång åt hans sträfvanden, seger åt hans vapen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
