Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De känslor, man vid sådana tillfällen erfar, äro vemodiga.
Men ännu vemodigare är det att höra, att ett litet barn har
gått under klubban och försålts, icke till den mestbjudande,
såsom andra saker, utan till den minstbjudande. Skall ett barn,
<less uppfostran och vård, säljas till den minstbjudande? Ar ett
barn icke mera värdt? Aro då barnen icke mera värda än annat
auktionsekräp? Hvilken olycka, om man ej bättre uppskattar
barnens värde!
Då man en höstdag går förbi vår hufvudstads vackra
trädgårdar och parker, märker man en företeelse, 6om hos
barnavännen väcker vemodiga tankar. Man ser de gulnade löfven
spolas hit och dit, af och an af höstvinden, hvilken nyckfullt
svänger kors och tvärs i gator och gränder. Men huru kan
detta röra barnavännen? Hvad bryr han sig om de gula löfven?
Jo, han tänker på de många små barn, som drifvas och kastas,
man vet icke af hvilka vindar, hit och dit, af och an. När jag
ser denna företeelse, ropar det inom mig: »Hvad är det värdt?
Hvad är det värdt? Hvad är det värdt?» Ar ett barn icke mera
värdt än vissnade löf, sora sopas bort af vinden och nedtrampas
af människorna?
När en människa hunnit 25 å 30 års ålder, då kan man
någorlunda bedöma, hvad hon för detta lifvet är värd; icke så,
när hon är ett litet barn. Polhem, Linné, Berzelius, bröderna
Ericsson och alla andra vårt folks stora män voro ocksä de en
gång små barn. Små menlösa barn voro också en gång alla
dessa, som beträdt brottets bana eller gått in i lögnens tjänst
och nu genom tal och skrift förgifta vårt folk och underminera
samhället, upplösande dess starkaste grundvalar, nämligen
sedlighet och religion. Hvem vet, hvad de sist omtalade hade
kunnat blifva, om deras uppfostran hade varit en annan?
Sannerligen, många möjligheter till ädla och stora män samt därmed
ädla och stora verk gå förlorade, huru många öfvergå till sin
egen motsats, därigenom att man ej rätt uppskattar ett barns
värde.
Ack, huru mången gång, då jag stod där ute vid en
hafs-strand, vid den tid, då träden afgifva sina frön, och såg, huru
vattnet närmast stranden var alldeles gult af frön, ack, huru
mången gång greps icke mitt hjärta af vemodiga känslor! Jag
tänkte: »Huru många tusen sinom tusen möjligheter till väl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
