Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det vara nog att fästa uppmärksamheten därpå, att han
framställt ett sådant, i det han angifvit pedagogikens mål och
gränser samt uppvisat dess förhållande till andra själfständiga
vetenskaper. Därigenom att Herbart häfdat pedagogiken som
vetenskap, har han lärt oss, att uppfostran icke är att betrakta
som en hvardaglig förrättning eller en barnlek eller en på
egen och andras erfarenhet stödd rutin utan som ett allvarligt
arbete, hvilket utgår ifrån och följer bestämda principer samt
syftar till ett fastställdt mål. En af Herbarts lärjungar säger
också: »Vid uppfostran tillfredsställer icke tradition, icke
enskilda maximer, hämtade från erfarenheter, utan endast och
allenast ett slutet helt af begrepp d. v. s. den filosofiska
pedagogiken.»
2. Uppfostrans mål är sedlighet.
Olika har man bestämt målet för uppfostran. Hos de
gamla folken stod uppfostran i statens tjänst. Ungdomen skulle
fostras till dugande medborgare. Härvid bestämdes hos perser
och spartaner kroppsstyrka och mod, hos atenare harmonisk
utbildning af själs- och kroppskrafter; hos romare tapperhet,
måttlighet och uppoffrande fosterlandskärlek.
Hos judarne var uppfostran religiös-sedlig. Barnen voro
såsom en Guds gåfva och välsignelse invigda åt honom och
uppfostrades för honom.
Comenius sade, att högsta målet för uppfostran vore goda
seder och fromhet; ty lifvet på jorden vore en skola och
genomgång till den eviga fulländningen. Därjämte borde ock
praktisk duglighet och kroppslig hälsa eftersträfvas.
Francke menade, att det högsta målet för uppfostran vore
en lefvande kunskap om Gud och en rättskaffens gudsfruktan.
Locke höll före, att barnet genom uppfostran borde danas
till en frisk samfundsmedlem.
Rousseau uttalade den åsikten, att människans anlag och
krafter, sådana de vore af naturen, skulle harmoniskt utvecklas,
och att uppfostran borde afse bildandet af en människa (icke
en viss religionsbekännare, icke medborgare i en viss stat,
icke en utöfvare af ett visst yrke).
Filantroperna satte uppfostrans högsta uppgift uti att
förbereda ungdomen till ett allmännyttigt, patriotiskt och
lyck-saligt lif.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
