Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den främmande, eller uppfattar dem såsom sig själf, som en
del af världen, af sin värld och står då i växelverkan med
dem. Objekten äro sålunda antingen föremål, om hvilka den
vill skaffa sig kunskap, eller med hvilka den står i växelverkan,
i hvilkas lif den sålunda deltager. Objekten af förra slaget
höra till naturen, af det senare till människovärlden.
Från människovärlden komma fyra undervisningsämnen:
historia, språk, skrifning och sång. När deltagandet i eller umgänget
med människovärlden rör förgångna tiders folk, uppkommer
historia; vilja vi förstå historien, behöfva vi språkkunskaper;
skall historien öfvergå till kommande släkten, är skriften
nödvändig, och vilja vi nyttja poesiens form, är sång ovärderlig.
Kunskapen om naturen delar sig äfven i fyra grenar:
naturkunnighet, matematik, teckning och gymnastik. När iakttagelsen
rör sig om den ständiga växlingen i naturen, huruledes allt
uppkommer och förgår, uppstår naturkunnighet; sysselsätter den
sig med föremålens tal och storleksförhållanden, är den
matematik; vilja vi lära känna formerna i naturens rike, hafva vi
att skaffa med teckning, och vilja vi stärka vår kropp genom
planmässiga rörelser, äro vi på gymnastikens område. Den
herbartska läs- och timplanen upptager sålunda åtta
undervisningsämnen. De fyra ämnen, som höra till den första gruppen,
hafva dock större uppfostrande värde.
Spörjer någon: »Hvar är religionen och geografien?», svarar
Herbart: »Religionen är den högsta, fasta punkt, till hvilken
erfarenhet och deltagande sträfva hän». Han sätter sålunda
religionen öfver de två ämnesgrupperna och betonar därigenom
religionens betydelse för uppfostran. Geografien åter är en
vetenskap, som skall tjäna de båda ämnesgrupperna. Den är
en associerande vetenskap, som skall stifta förbindelse mellan
många slags kunskaper, som icke böra stå isolerade. Vid de
historiska ämnena visar geografien, hvar de omhandlade folken
hafva lefvat, och hvar deras handlingar äro utförda; och vid de
naturvetenskapliga facken säger den, »hvarför det finnes ishaf i
norr och söder på vår jord, och hvar i Europa gletscher hafva
bildats» o. s. v.
Herbarts lärplan är en organism, ett afrundadt, i sig själf
fast förbundet helt med religionen öfverst, hvilande på två
med hvarandra förbundna pelare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
