Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
varande reformatorerna förstodo att leda barnen till själfständig
iakttagelse af naturen och att göra undervisningen för dem
tilldragande. Dock resa sig tungt vägande betänkligheter mot de
nämnda reform st räfvandena.
Framför allt är att betänka, att man ej kan sätta samma
mål för undervisningen i naturkunnighet i folkskolan, som sväfvar
som ideal för naturvetenskapen.
Att uppfatta och begripa jorden eller hela naturen 6om ett
organiskt och enhetligt helt är en sak, hvaraf den största
naturforskare knappt skulle kunna berömma sig, mycket mindre skulle
man då kunna tilltro skolbarn vara i stånd därtill. Allt vårt
vetande är ett styckverk, och barn kunna af detta styckverk
förstå endast bråkdelar. Bättre är det att med säkra steg sträfva
efter ett blygsamt men bestämdt mål än att jaga efter luftiga
illusioner. Dessutom är jordens eller naturens enhet mer en
dogm än ett faktum, och för öfrigt mer yttre än inre, mer
mekanisk än biologisk, mer hänförande sig till rummet än till någon
reell grund, och i alla hänseenden är den mycket ofullkomlig.
Att allt i denna värld organiskt sammanhänger med hvart annat
och beror af hvart annat, kan ingen med lugn besinning påstå.
Om i Alperna en bäck föröder dalarna, eller om på stäpperna
allt förtorkar, kan naturens lif vid Östersjöns stränder eller i
Kaukasus eller i Brasilien gå sin regelmässiga gång. Till och
med i de 8 k. lifsgemenskaperna äro de ömsesidiga
förhållandena och enhetliga lifsyttringarna ingalunda så genomgripande,
som man förmenar. I skogen bekymrar sig hjorten ingalunda
om ekorren; på ängen grodan icke om mullvaden; och björkens
välbefinnande beror icke däraf, om den bredvid sig har en bok
eller en tall. Ofta råder i naturen ett yttre, tillfälligt, till
rummet sig hänförande förhållande utan organiskt sammanhang, och
därvid stundom mer tvedräkt, strid, förstörelse än enhet,
gemenskap, harmoni och ändamålsenlighet. Det torde vara förspilld
möda att i naturens brokiga mångfald söka öfver allt påvisa för
barnen ordningens och lagenlighetens band, bilden af en fridsam
tillvaro. Visserligen kan man ej annat än gilla att för barnen
klargöra de regler, hvilka naturen följer i naturens och
plantornas organisation och utvecklingsprocess, i fall sådana regler
säkert kännas och äro för barnen fattliga. Men man må ej
föreställa sig, att en professors antaganden äro för naturen en lag-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
