- Project Runeberg -  Tidskrift för folkundervisningen / Årgång 14 (1895) /
185

(1882-1920)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

uppfostran. 1 stån färdiga att skiljas från edra lärare och lära*
rinnor, och det ligger i edert fria val att ställa eder, såsom I
viljen, till deras råd och anvisningar, att på eget ansvar välja
mål, vägar, rådgifvare och stöd. I stån slutligen färdiga att
skiljas från en kamratkrets, där trefnaden, enligt hvad flera
bland eder sagt mig, var mycket god, och hvem vet, om det
varder eder gifvet att än en gång njuta välsignelsen af en
sådan enhet? I hvarje fall är visst, att äfven i detta afseende
föreligger eder ett val: 1 måsten välja, hvad för slags människor
I skolen sluta eder till.

I stån alltså vid en af lifvets stora korsvägar. I vänten
väl då ock, att jag som en äldre vän skall i skilsmässans stund
utpeka rätta vägen för eder. Det är eder rätt, att jag det gör,
och för mig cn kär plikt. Fördenskull ännu en gång:

Inåt! Uppåt !»Och hvad önskade jag hellre, än att jag kunde

vara edeT till mötes vid hvarje viktigare vägskäl i lifvet, och om jag
det kunde, skulle jag åter och åter ropa: * Framåt! Inåt!
ty dessa tre ord beteckna på hvarje punkt af lifvet den rätta
vägen. Blott det går framåt, inåt och uppåt, går allt väl.

»Framåt!» så lydde det första maningsordet. Tiden går
framåt, kulturen går framåt, skolan går framåt, och människorna
gå, ja, rusa framåt. Den, som under sådana förhållanden
öfver-lämnar sig åt dådlös ro eller åt slentrianens »på stället marsch»,
han blifver helt visst efter och är i ständig fara att blifva ned*
trampad af den brusande folkströmmen. »Framåt!» ropas det
därför inom alla läger och på »dagens skilda läten».

ropar äfven jag, framåt i insikt och erfarenhet, framåt i allt,

som rör edert kall, framåt, så länge 1 stån i kallelsen, framåt,
ty eljest går det tillbaka med kunskaper och allt, och I ären
snart odugliga för skolans tjänst och blifven nedtrampade [-såsom-] {+så-
som+} det slagg, som kastats ut på vägen.

* *

*



Mycket lättsinnigt vore det af mig att ropa framåt, om jag
icke på samma gång närmare angåfve riktningen, och när jag
vill göra det, väljer jag åter inskriftens ord och ropar: »Inåt!»
Att taga ett steg framåt men intet inåt, det är i högre mening
att taga ett steg tillbaka. Det finns en yttre värld, det finns
också en inre. Den, som nu tränger fram och in i den förra,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:46:14 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tidsfolkun/14/0189.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free