Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den yttre men blifver främmande för den senare, den inre, den
blifver alltmera en ytlig människa. Men den skola, där
ytligheten sitter i katedern, är ännu mera att beklaga än den, hvarest
lättjan slagit sig ned. »Inåt» därför, unga vänner, in i eder
själfva för att se, hvad som finnes och hvad som fattas! Lären
att umgås med eder själfva! Den, som kan den konsten, blifver
aldrig ensam. 1 de tidigaste barnaåren är man så främmande
för det inre, som om det aldrig funnes till; men 1 hafven
hunnit den mognad, att blicken öppnats för den inre världen, och
från den stunden detta inträffar, är det en människas plikt att
stadigt gå från det yttre till det inre, från skalet till kärnan.
När hela lifvet går i denna riktning, då går allt väl. »Inåt»
alltså i eder själfva, inåt till det inre i eder uppgift, inåt i
kunskapernas djup, framåt men tillika inåt i allt! Jag sade nyss,
att den, som går framåt men icke inåt, ur högre synpunkt sedt,
går tillbaka, och jag tillägger nu, att den, som går inåt men icke
framåt, råkar in uti en andlig dådlöshet, det må nu blifva den
andliga själfbelåtenhetens eller det skrupulösa själfplågeriets.
Alltså: »Inåt» men framåt tillika! Så nu, så hela lifvet igenom.
# *
#
»Uppåt!» var grafstenens sista maning till ynglingen.
»Uppåt!» är också min sista maning till eder. Ja, om det vore mig
gifvet att vid hvarje viktigare vägskäl i lifvet möta eder, skulle
jag åter och åter ropa:
»Lyft ditt öga upp och se
öfver jordens fröjd och ve
himmeln öppnad, palmen vunnen,
lifvets krona saligt funnen!»
Ty en blick dit upp stillar sorgen och helgar glädjen. »Uppåt»
därför, unga vänner! »Söken det, som är ofvantill, icke det,
som är på jorden!» Ty hvad af det timliga I behöfven, det
skall eder Fader gifva, utan att I behöfven söka det.
Men hvad vill det säga att vandra uppåt? Jo, det är att
vandra med den osynliga världen och det himmelska hemmet
liksom för ögonen och afgöra allt efter dess värde för det
himmelska, det eviga, så att vid hvarje afgörelse i lifvet frågan blir
denna: För det mig närmare eller aflägsnar det mig från det
himmelska hemmet? Se, ett steg framåt, som icke tillika ftr ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
