Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stå i strid därmed? »Föräidrarne känna ingen annan moral än
intressenas.» »Barnen uppmanas att läsa för föräldrarne de stora
skandaler, som meddelas i tidningarna.» Korteligen, de
förhoppningar, man satt till moralundervisningen, hafva alldeles blifvit
om intet, och om våra grannar hade kommit till liknande
resultat äfven i andra företag, så hade det varit bättre, att de helt
och hållet inställt 1889 års utställning.
»Ja, detta är i Frankrike med dess osunda politiska
förhållanden. Där är det icke underligt, att moralundervisningen råkat
in på sådana fatala afvägar.» Helt visst äro de politiska
förhållandena hemma hos oss sundare än i republiken. Men hvem
går i borgen för att, om man droge undan moralundervisningen
dess religiösa grund, icke äfven hos oss hvar och en skulle
drifva »sin» moral, och att denna icke skulle röna inflytande af
lärarens individuella politiska ståndpunkt? Eller man finner
skulden till detta fiasko i metodiska bristfälligheter och icke i
själfva principen. Man skall också i Frankrike göra försök med
att åstadkomma förbättringar i metodiskt afseende. Men äfven
detta skall ingenting hjälpa. Den bekante franske teologen Ad.
v. Pressensé, som annars ville draga skolan undan det romerska
prästerskapets tyranniska inflytande, har i sin Bevue chrétienne
utan förbehåll tillstått, att den närvarande moralundervisningen
är absolut otillfredsställande och förfelad.
Här gäller det således endast och allenast ett antingen —
eller. Antingen skall moralundervisningen meddelas i
innerligaste sammanhang med religionen eller också alls icke. Ty
löst från denna naturliga förbindelse är den fullkomligt
obrukbar vid ungdomens undervisning, den största pedagogiska
dårskap, som gärna kan tänkas. Man tänke sig blott en lärare,
som sitter och meddelar sina barn moraliska abstraktioner, i
hvilka Guds namn ängsligt undvikes, och hvilka han icke får
illustrera genom exempel ur den Heliga skrift! Kunna vi då
anklaga barnen, om de, såsom denna franska berättelse meddelar,
»med största likgiltighet åhöra sådana föredrag»? Med religionen
aftappar man moralen dess hjärteblod. Den, som icke inser detta,
han har ingenting lärt af historien, han begriper t. ex. icke,
hvarför den stoiska filosofien med sin beundransvärda etik icke
förmådde fördröja hedendomens moraliska undergång, och
hvarför det lyckades kristendomen att uppbygga en ny sedlig ord-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
