Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
peramentet vore då Gud lika behagligt som det andra, ty
temperamenten äro Guds verk. Det ena som det andra skall helgas
åt Herren.
Länge dröjde det nu, omkring ett och ett halft århundrade,
innan frågan åter blef närmare undersökt. Men vid den tiden
togs den om hand af sådana läkarekonstens stormän som en
Fredrik Hoffman och Albrekt von Haller. Dessa m. fl.
psykologer kommo vid sin undersökning till det resultat, att olikheterna
i temperament icke bero på kroppens vätskor och deras blandning,
såsom man hittills hade lärt, utan på musklernas styrka och
nervernas känslighet. Starka muskler och nerver gåfve enligt
deras mening anledning till det koleriska temperamentet, godt
hull till det flégmatiska o. s. v. Glädjen öfver denna hypotes
blef emellertid icke långvarig, ty saken var så enkel, att enhvar
kunde pröfva och se, att den icke var riktig.
Hvad var nu att göra? Man stod där utan förklaringsgrund.
En kris hade således inträffat. Psykologerna stodo på spillrornä
af årtusendens funderingar med öppen blick för den nedslående
sanningen, att de vägar, man dittills gått, icke ledt till målet.
Man hade sökt igenom hvarje vrå af det kroppsliga lifvet men
ej funnit temperamentets förklaringsgrund. Men så mycket var
visst, att ur blod, slem, galla, muskler, nerver, klimat o. d. kan
temperamentet icke förklaras, väl en människas naturell men ej
hennes temperament. Det hade således visat sig vara fåfängt
att söka temperamentets förklaringsgrund med tillhjälp af
lan-setten och mikroskopet. Därför återstod ej annat än att söka den
med tankens synglas i själslifvet, icke i det kroppsliga. Men
att följa den historiska utvecklingen vidare skulle föra oss för
Jångt.
Vi fråga i stället: Hvad är det väl i själslifvet, som utgör
grund till denna olikhet människorna emellan? Ar det olika
bildningsgrad? Eller är det olika uppfostran? Intetdera. Vid olika
bildningsgrad förblifver temperamentet sig likt, fast yttringarna
modifieras; uppfostran kan icke heller förändra det: väl vårt
lynne men ej temperamentet, väl yttringarna men ej
temperamentet själft. Den fromme hinduen söker som bekant med
alla till buds stående medel utrota det sangviniska och koleriska
temperamentet, men det lyckas aldrig. Om samma försök vittnar
naunkaskesen inom kristenheten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
