Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Häraf framgår, att temperamentet icke är en naturbestämning
i yttre mening utan en grundstämning i själslifvet, öfver hvilken
vi icke kunna i frihet råda. Vi rå icke för vårt temperament,
ty det är en medfödd beskaffenhet hos vår känsloförmåga och
vår vilja. Vi rå för de fel, hvartill vårt temperament utgör
disposition, men temperamentet rå vi icke för. Vår omgifning vill
ofta ha oss annorlunda. Men icke kunna vi göra obs annorlunda,
och vår omgifning kan icke heller hjälpa oss till ett annat
temperament. I detta stycke och för öfrigt i många andra får man
taga människorna, sådana de äro, både sig själf och andra. Eljest
blir man orättvis och gör lifvet tungt.
II.
Jag har nu sagt, hvad jag anser mig böra säga angående
temperamentet, huru det framträder och hvari det har sin grund.
Jag skulle således öfvergå till ämnets senare del eller till att
visa, hvilken roll temperamentet spelar vid ynglingens
själfupp-fostran. Men för att af alla blifva rätt förstådd, när jag besvarar
den frågan, torde jag böra säga några ord om denna uppfostran.
Denna börjar, där barnauppfostran tager slut. Gränsen kan
icke bestämmas till något visst år. Den sättes för den ene mycket
tidigt, för den andre jämförelsevis sent. Men synnerligen
angeläget är det, att uppfostrare gifva akt på de tecken, som röja,
att gränsen är nära. Konfirmationsdagen är merendels en faktisk
gräns men icke alltid en naturlig. Den naturliga gränsen kommer
än före, än efter denna dag. Men godt är, om den faktiska
gränsen och den naturliga sammanfalla. Psykologerna äro täm-‘
ligen ense om att kolerikern viil sätta denna gräns för tidigt,
sangvinikern för sent.
Ännu svårare är att säga, när ynglingaårens öfre gränslinje
är dragen. Men såsom det är angeläget, att föräldrar och
målsmän akta på den lägre, så att den icke obemärkt öfverskrides,
så måste ynglingen själf noga gifva akt på när tiden är inne,
då han öfverskrider den högre. Gör han icke det, blifver han
lätt antingen en gubbaktig narr, som gärna talar i förmynd arton
men just därigenom ådrager sig andras åtlöje, eller ock en
hållningslös upptågsmak are, i bästa fall en omtyckt rolighetsminister
men ofta en mer eller mindre tvetydig pajas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
