Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den reella gränsen mellan barnet och ynglingen är tydlig
nog. Låt oss blott tänka efter hvad det är, som utmärker en
väl uppfostrad gosse, då han står vid ynglingaårens gräns. Hvad
är det, som är vunnet genom hemmets och skolans uppfostrande
verksamhet? Detta inse vi klarast, om vi eftersinna, hvad som
skiljer en sådan gosse från en, som icke varit föremål för en
god uppfostran eller en annan, på hvilken allt
uppfostrings-arbete visat sig fruktlöst. Rannsaka hjärtan kunna vi icke.
Det behöfves icke heller; ty vi kunna i detta fall både se och
höra. Hvad är det då, som skiljer dem åt? Jo det är två saker.
Den väl uppfostrade gossen har , den andre dåliga;
den förre stöder sitt handlingssätt på , gudomlig och
mänsklig, den senare följer ögonblickets starkaste begär. Hos
den förre finner man allt, hvad man med rätta kan fordra af
ett väl uppfostradt barn.
Många äro de, som med stöd af de goda makter, som jag
nu nämnt, vana och auktoritet, lyckligt tillryggalagt hela lifvets
väg. Men sådan är tiden nu, att man icke får gå ostörd på
denna paradisiska väg. Ynglingen hinner icke långt utanför
barnkammaren, förrän man söker beröfva honom både de goda
vanorna och tron på auktoriteten. Släpper han nu desBa, då
är han förlorad. Det går honom, såsom det går den, hvilken
släpper simgördeln, innan han kan simma: han sjunker i djupet.
Så länge man icke kände konsten att segla efter sol,
måne-och stjärnor, seglade man, såsom det hette, efter landkänning,
och det gick bra. Nu har man, som vi alla veta, i kompassen
funnit en ledare, med hvars hjälp man vågar sig ut öfver de vida
världshafven. Men i barnaåren segla vi alltfort efter landkänning.
Så ock i öfverflyttad bemärkelse. Men i och med ynglingaåren
bär det af längre ut. Så länge vi då kunna följa sol, måne och
stjärnor, d. ä. gudomlig och mänsklig auktoritet, är allt godt.
Men snart kommer någon och säger: »Skall du segla efter
sol, måne, och stjärnor nu? Det är en föråldrad navigation. Grip
vetenskapens kompass, och sätt ut från land! Här kan det
sang-viniska temperamentet spela en farlig roll. Bland de många
ynglingar, som följt denna maning, var också professorn i filosofi
vid Köpenhamns universitet S. Heegaard. Han satte ut från land.
Men huru den seglingen gick, det säger han själf. 1 inledningen
till 2:a upplagan af hans opdragelseslaere läsa vi följande ord:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
