Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Til Slutning endnu dette. Det er med en Folelse af dybt
Vemod, at jeg taenker tilbage paa den Dag, da jeg begyndte
paa denne Bog. Lidet anede jeg den Gang, at den naermeste
Fremtid skulde blive 8aa skaebnesvanger for mig som intet andet
Tidsrum i mit foregaaende Liv, thi det^e kan jeg med Sandhed
sige, at Livets Storme have gaaet hen over mit Hoved, og at
Lidelser og dybe Sorger gjennemrystet min Sjaels inderste og
fra Grunden af kuldkastet det Fundament, paa hvilket jeg
tid-ligere byggede. 1 oprigtig Tillid til Videnskabens Herligheder
stolede jeg paa, at jeg her under alle Forhold vilde have et
sikkert Tilflugtsted. Denne Illusion er bristet; da Vejret kom,
og mit Sind var hyllet i Sorgens Mulm, brast Videnskabens Touge
som skjore Traade, og jeg maerkede, at mit skrobelige Fartoj
drev for alle Vinde. Da greb jeg den Hjaelp, som mange have
grebet for mig: jeg sogte og fandt Freden i Kristentroen. Ikke
har jeg dermed opgivet Videnskaben, kun stiller jeg den nu paa
en anden Plads, men dette vidner jeg, at naar det morkner for
Blikket, og alt Haab synes ude, saa gives der kun dn Ankerplads:
den enfoldige Kristentro. Vel den, der ikke lader det komme
til det yderste, men kaster sit Anker i Tide.»
Men skall man då hela lifvet igenom förblifva på barnets
naiva ståndpunkt? Tvärt om. Jag tillåter mig bruka en bild.
I Schweiz och södra Tyskland märker man en oerhörd täflan
mellan ynglingarne att bestiga de väldiga alperna och från deras
toppar beskåda utsikterna. En sådan inbördes täflan bör också
finnas inom denna förening, en täflan att ur upphöjda synpunkter,
framför allt i evighetens ljus, vinna utsikt öfver lifvet i det hela
och dess skilda områden. De föreläsare, styrelsen kallar, hafva
att betrakta sig såsom guider eller förare på denna alpvandring,
den ena på ett litet stycke af vägen, den andre på ett annat.
Så har jag också fattat min uppgift i dag.
Men ur de insikter eller, om man så vill, de utsikter, som
ynglingen på detta sätt vinner, måste han skapa sig ,
d. ä. maximer för det yttre, det lägre lifvet, huru det skall lefvas,
och lagar för det inre, det högre, samt sedan sträfva att redbart
följa dessa.
Ställer han sig fri till vana och auktoritet, dessa barndomens
skyddande makter, men icke på samma gång ställer sitt lif under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
