Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Guds väsen och egenskaper utan blott om vördnad för »tingens
ur-grund» och Guds i samvetet och förnuftet uppenbarade lagar samt
om respekt för andras religiösa tro.
Undervisningen så väl som de nämnda berättelserna har i de
flesta fall en smak af torrhet och snusförnuftighet, som måste göra
den mindre fruktbringande för lifvet. Genom moralens särskiljande
från religionen förlorar den sin personliga karakter och det
sannings-vittnesbörd, som en högre vilja än den svaga och vacklande
människoviljan kan skänka densamma. Då barnen se motsatsen till skolans
moralgrundsatser praktiseras i lifvet, så tränga dessa säkerligen icke
synnerligen djupt, huru metodiskt de än meddelas och huru väl de än
inskärpas genom skriftliga sammanfattningar och utvecklingar. Lärarne
känna svårigheterna i den metodiska moralundervisningen. I många
skolor afstår man från regelbundna morallektioner för att låta
moraliska tillämpningar och förmaningar vid lämpliga tillfällen ingå i hela
undervisningen; i andra sammanfaller moralundervisningen med den
medborgerliga undervisningen, och man talar icke med barnen om
andra plikter än medborgarplikterna. Också ligger det nära till
hands att hellre tala om fordringar, som utan prut utkräfvas af hvar
och en, såsom skattebetalning och soldattjänst, än om sådana plikter
som sannfärdighet, blygsamhet och barmhärtighet, hvilka sällan utöfvas.
Såsom exempel på de skriftliga sammanfattningar af lektioner i
moral, som pläga göras af barnen, anför jag följande uppsats af en
elfvaårig gosse från Nancy i högre kursen:
»Slösaktighet.
Slösaktighet är ett fel, som hestår i förbrukande af alltför stor mängd
af saker, som man begagnar, eller i onyttigt utgifvande af penningar. Panl
har pennor; han förbrukar en sådan hvarje för- och eftermiddag; han
bort-gifver sådana åt sina kamrater; han är slösaktig.
Slösaren gör skulder; han kan t. o. m. ruinera sig. Han ådrager sig
stundom ohälsa.
Slösaren gifver dåligt exempel åt sinomgifning; han förvärfvar en dålig
vana; han har dåligt rykte: han undflys af sina likar; han röner
samvetsförebråelser; han blifver lättjefull.
Från och med i dag fattar jag beslutet att icke vara slösaktig, och för
detta skall jag icke onyttigt förbruka mina pennor, då jag får sådana; jag
skall hafva mina böcker att vara så länge som möjligt; jag skall icke slita
sönder mina skrifböcker; då jag får penningar, skaU jag icke köpa läckerheter
eller onyttiga saker.»
Uppsatsskrifning börjas mycket tidigt. Så suart barnen inträdt
i folkskolan, ja, redan i moderskolan, få de vara med om muntliga,
förberedande öfningar. Dessa anses nämligen vara af synnerlig vikt.
Om barnen förstå att i ord gifva uttryck åt hvad de erfara, så
medför det skriftliga uttrycket icke några större svårigheter.
Förberedelsen består dels i öfningar för utfinnande af materialet (invention),
dels i uttrycksöfningar (élocution). Läraren låter barnen säga, hvad
som kan vara dem bekant om ett alldagligt ämne, helst ett föremål,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
