Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid den geografiska undervisningen begagnas teckning i
vidsträckt mån såsom hjälpmedel, dels så att läraren tecknar kartutkast
på svarta taflan, dels så att lärjungarne på papper få eftergöra dessa
samt nr minnet förfärdiga liknande. Bland materielen i folkskolorna
förekommer alltid en karta öfver Frankrike i konturer på väf,
Öfver-dragen med skiffermassa, hvilken begagnas till ifyllning med krita
under lektionerna. I Paris hade hvarje lärjunge i högre och
mellan-kursen en sådan karta på en papptafla bestruken med skiffermassa,
hvilken begagnades vid förhören i geografi, så att barnen fingo med
griffel ur minnet uppdraga floder och bergskedjor, angifva städer m. m.
Efter föredömen från England och Amerika fästa de franska
pedagogerna mycken vikt vid åskådningsundervisningen eller såsom
den här kallas sakundervisning (legons de choses). Ändamålet med
densamma är att lära barnen göra iakttagelser samt tänka öfver sådant,
som möter dem i lifvet och naturen. I moderskolan och på
folkskolans lägsta stadium gör man de första elementen af i det dagliga
lifvet behöfliga kunskaper (höger och vänster, dagars och månaders
namn, årstiderna, de vanligaste djur, växter, metaller m. m.) till
föremål för öfningar och samtal, alltid med anledning af enkla föreihål,
som man ställt framför barnens ögon och lämnat i deras händer. På
detta stadium anses barnets öfvande att i tal gifva uttryck åt hvad
det erfar vara lika viktigt som öfningen af iakttagelseförmågan. I den
egentliga folkskolan behandlas naturkunnighetens olika delar. Då den
koncentriska läroplanen fordrar, att man hvarje år genomgår
naturkunnighetens hela område, så är det en god sak, att sakundervisningen
genom sin läroform tvingar läraren att hålla sig till konkreta föremål
och fakta och hindrar naturlärans förvandling till en ofruktbar
öfver-sikt. Materiell, som användes vid denna undervisning, utgöres dels
af planscher, dels och företrädesvis af enkla naturföremål, som helst
böra vara insamlade af läraren själf och lärjungarne under de
utförder, som esomoftast böra göras i instruktivt syfte. Otvifvelaktigt
äro dessa själfgjorda »skolmuseer», som också innehålla af läraren och
lärjungarne åvägabragta hjälpmedel för enkla fysiska och kemiska
försök, mycket värderika genom det intresse, som barnens
själfverk-sambet förbinder med föremålet eller apparaten. Det finnes ju
ingenting, som hindrar, att »skolmuseet» till en stor del förnyas hvarje år.
Handarbetet är ställdt i mycket nära förbindelse med
åskådningsundervisningen och geometrien. Man torde närmast kunna
karakterisera detsamma såsom geometrisk åskådningsöfning. Redan i
moderskolan få barnen under vikning af pappersbitar lära sig hvad som
menas med kvadrat, rektangel, triangel m. m., och i folkskolan få de
genom vikning, klippning, hopfogning och mätning af färgade
pappersblad och pappstycken praktisk och teoretisk insikt i de geometriska
storheternas egenskaper. De utklippta figurerna fastklistras i
skrif-böcker, och bredvid dem göras teckningar, som afbilda och förtydliga
det verkställda arbetet. I de flesta folkskolor för gossar kommer icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
