Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sid. 18 läsa vi: Den rättfärdige Abraham kunde han (Gud) själf
besöka men icke det gudlösa Sodom. — Sammanhanget förlorar ej på
att denna mening utgår. Man drifver det antropomorfistiska
framställningssättet för långt, när man talar om att det finnes annat, som
Gud icke kan, än det som står i strid med hans eget väsende.
Såsom förklaring till förbudet att dyrka Herren under en jordisk
bild säger förf. sid. 55 bland annat åfven följande: Dessutom kan
Gud, som är osynlig, icke afbildas. — Om detta, utan all närmare
bestämning, vore sant, hvarför då förbudet? De sköna konsternas
historia vittnar emot denna sats och nog äfven förf:s egna ögon.
På samma sida läses: I nionde och tionde buden förbjuder Gud
allt slags lust till hvad nästan äger; i nionde oförnöjsamheten, som
aldrig får nog, skulle än nästan drifvas från hus och hem (märk en
del arfsprocesser och dylikt!); i tionde lusten till något, hvad det
vara må, som nästan har i sitt hus (t. ex. att öfvertala tjänare att
flytta). Författaren har här näppeligen lyckats få fram någon
bestämd skillnad mellan de s. k. nionde och tionde buden; helt
naturligt, ty de äro nog att betrakta såsom ett bud, hvilket synes oss framgå
af en jämförelse mellan 2 Mos. 20: 17 och 5 Mos. 5: 21, där,
utom andra olikheter, orden hus och hustrur äro omkastade, en brist
på noggrannhet i redaktionen af budorden, hvilken svårligen kan
tänkas hafva ägt rum, om här förelåge tvenne skilda bud med olika
innehåll. Ser man åter här endast ett bud, förbudet mot den onda
begärelsen efter livad nästan tillhör, med angifvande af de viktigaste
föremålen för en sådan begärelse, förlorar anmärkningen mot bristande
noggrannhet sin egentliga udd. Visserligen äro vi långt ifrån blinda
för svårigheten att afvika från den häfdvunna, af vår kyrkofader
omfattade åsikten, hvilken hålles uppe, så länge Luthers lilla katekes
i oförändrad form måste läggas till grund för katekisationen i våra
skolor, men vi förmena dock, att saken ingenting förlorar på att
läraren vid undervisningen i bibliska historien påpekar för sina
lärjungar, för så vidt dessa befinna sig på ett högre utvecklingsstadium
än folkskoleelevernas, att kristendomens hufvudkyrkor hafva on något
olika indelning af dekalogen, samt att viktiga skäl tala för en
sammanslagning af 9:e och 10:e buden. Vår egen erfarenhet gifver
vid handen, att en sådan sak dock påpekas för mognare
lärjungar, exempelvis seminarieelever, utan att vare sig bibelns eller vår
kyrkas auktoritet lider däraf.
Sid. 133 uttalar förf. ett omdöme om Pontius Pilatus, hvilket
synes oss ej tillräckligt motiveradt. Förf. säger nämligen: Ett
karaktärsdrag hos honom var människofruktan (Joh. 19:12). — Att Pilatus
till sist, efter ett långt och energiskt motstånd svek sin domarepfikt,
härtill drifven af människofruktan, berättigar oss icke att framhålla
människofruktan såsom ett karaktärsdrag hos denne romare. Tager
man med i räkningen tidsförhållandena (Tiberius på kejsartronen,
befolkningens i Palestina nationella stolthet och hat mot romarne, dess
benägenhet till resning mot det romerska öfverväldet m. m.) samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
