Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i världen, den vill långt fram, ja, den vill vrida spiran ur
rättskrifningens hand och anvisa denna en plats vid sin fot
söm ödmjuk tjänarinna. Aro dessa anspråk berättigade?
Härpå skola vi afgifva vårt svar. Men först vilja vi
redogöra för huru sådana öfningar befunnits vara ordnade i åtr
skilliga af oss besökta skolor samt i sammanhang därmed
lämna några metodiska vinkar* och antyda, i hvilken
omfattning vi anse dem kunna och böra drifvas i folkskolan,
åtminstone i de folkskolor, som arbeta under jämförelsevis
gynnsamma förhållanden.
Man låter i allmänhet de egentliga uppsatsskrifningarna
föregås af förberedande öfningar, såsom att afskrifva ur
läseboken någon liten berättelse, som förut blifvit genomgången
och förklarad. Sedan gifver man barnen till uppgift att
utan hjälp af läseboken skriftligen återgifva hufvuddragen
af samma berättelse. Om en sådan öfning skall kunna blifva
af verklig betydelse för barnens utveckling, måste läraren
anordna öfningen eå, att barnen ej kunna ur minnet
återgifva berättelsen i den Språkform, i hvilken den mött dem i
läseboken, ty hufvudafsikten med en sådan öfning är
ingalunda att stärka barnens minne utan att bibringa dem någon
liten grad af färdighet att i skrift använda det ordförråd,
hvaröfver de förfoga. På dessa förberedande öfningar må
läraren ej ställa några högre fordringar i språkligt
hänseende, endast att lärjungarne återgifva berättelsens innehåll
i en sådan språkform, som man kan vänta sig af barn i
folkskolans lägsta klass. Vikt ligger däruppå, att man ej
af-skräcker de små i början genom att kräfva mera af dem, än
de kunna med god vilja prestera. Grår läraren i detta
hänseende klokt till väga, blir barnet snart roadt af öfningen,
ty det ligger i människonaturen och således äfven i
barna-naturen ett behof att se och glädjas åt påtagliga resultat af
egen verksamhet, ja, till och med af andras.
Sedan barnen genom dessa och dylika öfningar vunnit
någon färdighet joch fått håg och lust för skriftliga öfningar,
* Den, som önskar ntförligare metodiska anvisningar, finner sådana i
Cederschiöld och Olanders förtjänstfulla arbete: Svensk uppsatsskrifning på
skolans lägre och mellersta stadier. 1. Handbok för läraren. 3:e
upplagan. 1897.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
