Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nes sista läromästare. Om man med uppfostran förstår allt
det, som* bidrager att utveckla de mänskliga förraögenheterna,
så är hela det mänskliga lifvet en uppfostran. Hvad som
ligger mellan vaggan och grafven är i detta afseende
skoltid; döden är den sista, den allvarliga dimissionsexamen till
ett högre läroverk. Fullfölja vi denna föreställning, så måste
vi slutligen hinna till idéen om en högre uppfostran. Ty
har den enskilde sin uppfostran genom ett människolif, så
måste äfven människosläktet äga sin genom summan af de
enskildas lif, den ena generationen måste vara den andras
uppfostrare, all närvarande bildning måste utveckla sig ur en
föregående och i sin ordning förbereda en efterföljande. Vi
måste i detta afseende antaga ett fortskridande från släkte
till släkte; och när vi tycka oss märka ett stillestånd eller
en återgång, då är det mänsklighetens skolferier, gifna med
afsikt att stärka krafterna till högre framsteg. Med ett ord,
det måste finnas en människosläktets uppfostran i stort;
protokollet däröfver är världshistorien. Men härom kunna vi
blott ofullständigt döma; ty lärostunderna äro årtusenden,
och den, som ger dem, bor i himmeln». (V* 1824.) »Det första
och verksammaste uppfostringselementet i all
människobildning är lefnadssättet och tidens allmänna anda, den skolan
ingalunda bestämmer.» (V. 1838.) »Vill du reformera
läroverket, så börja med att reformera läraren därutanför, som
är tiden, d. v. s. sederna, tänkesättet, lefnadssättet» (J.**
1838.) »Träder nu en yngling ur fädernehuset eller lärosalen
ut i världen, så möter han öfverallt de lustiga bröderna, det
lofliga dagdrifvareskrået, tidens slaktareämbete, ty det är
tiden, som skall slaktas. De vilja dansa bort ledsnaden eller
spela bort henne, men se, hon sitter ändå gäspande kvar och
superar tnidt i sällskapet, ty hon kommer icke med utvärtes
åthäfvor, utan hon är bosatt i det tomma hufvudet och i det
ännu tommare hjärtat.» (V. 1839.) Själfva skolan — »i sitt
närvarande skick» — anser T. egentligen såsom en anstalt mera
för undervisning än för bildning af seder, tänkesätt och
karaktär. (V. 1838.) Detta må delvis vara sant, men det må på
samma gång blifva ett maningsrop till allt hvad lärare
* Tal på Växjö gymnasium.
** Tal i Jököpings skola.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
