Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att han vid alla dessa riktiga och storslagna fordringar på
en allsidig och\ harmonisk utveckling inskränkte skolans
verksamhet nära nog endast till utbildning af de intellektuella
anlagen, ha vi förut framhållit (V. 1828.) men betona så
kraftigt som möjligt, att skolan måste, om hon ej skall mot sin
vilja lämna .från sig en ungdom, som blir hennes skam och
fosterlandets vanära, i snart sagdt alla ämnen låta det
religiösa och etiska, såsom allt genomvibrerande grundtoner,
ljuda fram, genomsyra alla både skoltimmar och läroämnen.
Lärarens kristliga personlighet och ädla föredöme äro därför
viktigare än hvarje metod och läroämne. I
kristendomstim-marna och morgonbetraktelserna har han dessutom mäktiga
medel — och ej blott genom »skolordniugen» — »att stärka
sinnet och ge det sin spänstighet för lifvet genom tukt och
allvar», medel att väcka till lif och utveckling ännu viktigare
anlag än de intellektuella. Så sent som 1838 insåg han detta
i någon mån.
Och nu vilja vi höra T.:s egna ord i detta
betydnings-fulla spörsmål: »Uppfostran i allmänhet är», säger han.
»utvecklingen af de mänskliga anlagen. Inskränker den sig till
utveckling af kunskapsanlagen, så kallas den undervisning,
skall kunskapsanlaget utvecklas, så måste det först och främst
väckas och sporras, att det icke insomnar eller rör sig för
långsamt. Men allt anlag är i sig själft tomt och obestämdt.
Därför måste ett innehåll gifvas åt detsamma. Det bör
bibringas ämnen att öfva sig på; och detta är undervisning i
sin egentligaste mening: att undervisa är att visa fram det,
som fattas.––––––Till läraren hör sålunda det gifna an-
lagets väckelse och riktande samt framställandet af ämnen
för dess utöfning. Läraren skall egentligen utstaka och jämna
vägen, men lärjungen måste själf gå den, ingalunda bäras som
en ofärdig. Handledning är nödvändig i början: men
småningom blir lärarens åtgärd alltmer och mer blott regulativ,
han blir som styret på skeppet, som ej har annat att göra
än att vända det så, att himmelns vindar må falla rakt in i de
spända seglen och drifva det fram öfver böljorna till sitt mål.»
(V. 1827.) »Det stora problémet för uppfostran är väl därför icke
särskild utan allmän och samtidig utveckling, icke ensidig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
