Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
het utan harmoni; hon skall ej drifva den eller den grenen
att blomma i förtitj, utan hon skall vårda roten, så att
näringssafterna fördelas lika åt alla håll.» (J. 1830.)
Särdeles förträffligt yttrar han sig om denna allmänna
och samtidiga anlagens utveckling, när han talar om
hemmets och skolans samarbete. »Ser man på ämnet, så
uppfostrar familjen väsentligen religions- och sedekänslan,
skolan däremot väsentligen kunskaps-anlagen. Ser man på
-sättet, så bildar familjen praktiskt, skolan teoretiskt. Ser
man slutligen på ändamålet, så ger familjen den uppfostran,
som är nödvändig för alla i samhällslifvets enklaste
förhållanden; skolan åter därutöfver äfven det, som staten måste
fordra.» (V. 1828.)
I dessa tal höra vi en återklang i obunden form af de
välljudande toner, han tidigare sjöng om människans kallelse
att sträcka sig efter och kämpa för det sanna, det goda och
det sköna såsom sammanfattningen af det, som bör utvecklas
i OSS:
»Så fatta all sanning, så våga all rätt,
så bilda det sköna med glädje!
De tre dö ej nt bland människors ätt,
och till dem från tiden vi vädje.
Hvad tiden dig gaf, må dn ge igen,
blott det eviga bor i ditt bjärta än.» (Det eviga )
»Sanning sökte dn och mente
få den ensam på din lott.
Vet, att himmelen förentej
allting sant med skönt och godt.
Mänska, vårda hvarje gnista
af det heliga i dig;
sök det, fatta det och tvista
icke, hur det kallar sig.» (De tre bröderna.)
T. älskar grundlig kunskap och ännu mera visdom. Vi
spåra detta öfverallt. Riksbekanta äro kung Beles ord till
Helge och Halfdan:
»För mycket vett fick ingen,
hur vis han het,
men litet nog vet mången, som intet vet;
fåknnnig gäst i högbänk försmås, men vitter
har ständigt lagets öra, hnr lågt han sitter.»
Men han hatar, såsom sagdt är, det öfverdrifna
mång-läseriet med ty åtföljande ytlighet och mången gång öfver-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
