Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man af de rikare utrustade barnen, att de skola känna till
och kunna redogöra för flera städer, floder och sjöar m.
m. än de mindre begåfvade. Man får vara nöjd, om de
senare känna till de allra viktigaste af dessa. I räkning t. ex.
bör man gifva de mera begåfvade barnen flera och svårare
hemuppgifter än de mindre begåfvade. På samma sätt bör
man äfven förfara vid utdelandet af uppgifterna för de tysta
öfningarna. Har i skolan Gustaf I:s historia blifvit
genomgången, kan man låta de bättre begåfvade barnen och sådana,
som hafva särskild fallenhet för ämnet, få läsa hans historia
i någon större, utförligare lärobok än den, som begagnas vid
undervisningen i skolan. Härför vore det godt, om man hade
ett skolbibliotek med för barn lämpliga böcker.
Genomgår man en berättelse i bibliska historien,
förekommer det vanligen i denna ställen, som äro svårare, och
sådana, som äro lättare att fatta. Lärarens frågor komma
till följd häraf att blifva dels svårare och dels lättare att
besvara. Han bör då fördela sina frågor så, att de svårare
ställas till de mera, de lättare till de mindre begåfvade barnen.
Frågorna blifva då, hvad de bland annat böra vara, nämligen
individuella på samma gång som allmänna.
Läser man ett poetiskt stycke, förekommer det i detta
strofer, som äro svårare, och strofer, som äro lättare att läsa.
Särskildt är detta fallet med episka stycken, i hvilka
innehållet vanligen är mera växlande. Läraren bör då låta de
mera utvecklade barnen läsa de svårare, och de mindre
utvecklade de lättare stroferna. Uti »Svensk uppsatsskrifning
af Cederschiöld och Olander gifvas goda anvisningar om huru
man vid uppsatsskrifningar bör gå till väga för att taga
tillbörlig hänsyn till barnens individualitet.*
* Ifrågavarande ställe återfinnes å sid. 120 kap. VIII § 10 och har
följande lydelse:
»Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt lärjungens individualitet. Den
lärjunge, som genom egendomlig begåfning eller föregående lektyr ledes till
lifligare och mera bildrikt framställningssätt, må ej tvingas till en mera torr
och osmyckad stil. Ej heller må man försöka att genom idkeliga rättelser
till en högre flykt uppjaga den, för hvilken torrhet och nykterhet i uttrycken
faller sig naturligast. Märker läraren, att denna torftighet i stilen beror
mindre på anlag än på ordförrådets otillräcklighet, så bör han se till, att
denna brist afhjälpes på ett verksammare sätt än genom enstaka rättelser,
i det han nämligen gifver lärjungen anvisning på lämpliga svenska böcker
till själfstudium. I alla händelser måste läraren taga sig väl till vara för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
