Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
har någon kunskap om. Huru skola vi få lära sådant? Jo,
det lära oss psykologiska studier och iakttagelser.
Blott ett enda exempel för att visa nödvändigheten för
läraren af att idka sådana studier.
Den gamla pedagogiska grundsatsen: alla
själsförmögen-heter böra harmoniskt utvecklas är väl numera en af alla
känd och erkänd sanning. Men att utan psykologiska
kunskaper på ett rätt sätt tillämpa densamma torde icke vara
allom gifvet. Om man betraktar själen såsom enhet och grund
för alla yttringar af själslif och med de gamla vanliga
uttrycken själsfÖrmögenheter endast menar olika funktioner hos
en och samma förmåga, själen, så följer visserligen däraf, att
man icke kan utveckla en själ sförmögenhet utan att på samma
gång i någon mån utveckla de andra förmögenhetema. Men på
grund af detta inbördes beroende är det ock tydligt, att den
ena själsförmögenheten icke kan ensidigt odlas på de andras
bekostnad utan att i längden först och främst själf taga skada
och för det andra utöfva ett hämmande inflytande på de andra
förmögenheterna Genom att ensidigt lägga an på t. ex.
tanke-lifvets utveckling med åsidosättande af känslo- och viljelifvet
kan man visserligen komma rätt långt på den inslagna vägen.
Men, om ett sådant förfarande icke kan ske utan skada för
den teoretiska förmågan i dess helhet och ännu mindre utan
att menligt inverka på andra sidor af själslifvet, är ju den
lärdom, vi kunna hämta häraf, tydligen den, att vi i vår
verksamhet böra akta oss för att ensidigt utveckla någon
särskild själsförmögenhet. Men att göra detta utan
kännedom om det mänskliga själslifvets lagar i allmänhet torde
näppeligen vara möjligt. Men, säger man, hvad har detta att
göra med barnens individualitet? Man torde medgifva, att
det sagda visar åtminstone psykologiens stora betydelse för
lärareverksamheten i allmänhet. Och därmed har man då
också erkänt, att det anförda har beröring med det spörsmål,
som vi nu sysselsätta oss med. Om vi nu med tanken fäst
på det senast anförda gå vidare, skall man kanske till sist
finna, att det har större beröring med vårt ämne, än man
i förstone förmodade.
Ofta hör man talas om förståndsmänniskor och
känslomänniskor, hvarmed man menar, att den ena människan låter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
