Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig ledas hufvudsakligen af förståndet och den andra af känslan.
Och detta på erfarenheten grundade faktum kan icke förnekas.
Bland barnen möter oss äfven samma förhållande. Vi
anmärkte ju också i början, att det ena barnet var känsligt och
det andra hårdt, och att hos det ena barnet den sidan af
själslifvet var mera utvecklad och hos det andra en annan.
Utan kunskap om själslifvet i allmänhet och utan kännedom
om det enskilda barnets kan läraren därför tydligen icke,
som det är. hans plikt att göra, taga tillräcklig hänsyn
till barnets individualitet. Ty, hvad som för det ena barnet
är ett lagom, kan för det andra vara ett för mycket eller
för litet.
Häraf inse vi då också nödvändigheten af att studera
det enskilda barnet. Men sina iakttagelser i detta fall
be-höfver läraren både korrigera och komplettera, och detta sker
bäst genom att jämföra dem med de iakttagelser och
erfarenheter, andra gjort. Alltså måste man studera pedagogik.
Hvad beträffar studiet af psykologi, så är det ganska
svårt för folkskolans lärare att kunna förkofra sig något i
detta ämne, emedan de flesta äro hänvisade till endast den
psykologiska litteratur, som finnes på vårt språk, och denna
har hittills varit skäligen fattig. På senaste tiden har
emellertid utkommit åtskilligt, behandlande dels hela själslifvet,
dels någon viss sida däraf. Med god vilja skall man
säkerligen — det är vår fullaste öfvertygelse — kunna förkofra
sig något. I fråga om pedagogisk litteratur äro däremot
utsikterna vida ljusare. Det, som härvid mest bekymrar en
stackars skolmästare, är hans arma kassa.
Det, som säges i tredje, fjärde och femte punkterna af
resolutionsförslaget, är ingenting annat, än hvad som bland
annat med nödvändighet följer af det anförda. Att därför
framdraga några ytterligare bevis kan ju synas tämligen
onödigt. Ty behöfver man väl bevisa, att läraren bör följa
med samma barn så länge som möjligt för att kunna taga
någon hänsyn till deras individualitet? Är det också icke
klart för hvar och en, att läraren icke kan uppfostrande
inverka samtidigt på hur många barn som helst? Att, om han
skall kunna få någon kännedom om hvarje särskildt barns
individualitet, det icke är likgiltigt, huruvida han har att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
