Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
från uppfostrarens sida, på det de under hans ledning må
blifva uttryck för det sanna värdet.
En fråga, som för uppfostran af känslolifvet har stor
betydelse, är den, huruvida alla våra känslor äro bundna vid
motsvarande förnimmelser, eller om sådana finnas, som
uppstå oberoende af dem. Närmast ligger då till hands att tänka
efter, om icke en känsla kan under vissa förhållanden hos
oss själfva framkalla en annan. Beundran för en sedlig
handling plägar ju följas af aktning för den person, som utfört
handlingen. Man säger då, att den ena känslan föder den
andra. Så enkelt är dock icke det psykologiska förloppet. I
själfva verket uppstår aktningen för personen genom
förmedling af en förnimmelse, nämligen den, att han och ingen
annan är subjekt för handlingen. Ej ens vid stegringen af
en och samma känsla saknas en mot den högre känslograden
svarande förnimmelse såsom densammas orsak. Ovilja mot en
person ökas till afsky, om man får kännedom om nya dåliga
karaktärsdrag hos honom eller genom egna inbillningar retar
upp sig själf. Hvad som gäller om växlingen mellan känslor
af samma grundbeskaffenhet och om stegring af samma
känsla, kan naturligen icke annat än gälla äfven om öfvergången
från ett visst känslotillstånd till ett detsamma motsatt.
Erfarenheten lär oss ock, att oviljan mot en person först då
förbytes i aktning, när vi kommit till insikt därom, att våra
dåliga tankar om honom varit ogrundade. Den nya känslan
är således framkallad af en ny förnimmelse eller genom en
samverkan af flera sådana.
Men kanske det förhåller sig på annat sätt, när det gäller
motsvarighet i känslolifvet hos olika personer och ej
växling af känslor hos en och annan person? Man säger ju,
att kärlek väcker genkärlek, åtminstone under normala
förhållanden. Psykologiskt sedt måste dock påståendet
modifieras. Kärleken hos A väcker icke omedelbart genkärlek hos
B, utan uttrycken af den förres kärlek väcka hos den senare
föreställningen om hans känslor. Denna föreställning, som
helt naturligt är åtföljd af en behaglig känsloton, framkallar
genom förstärkning af nya likartade förnimmelser kärlek.
Betraktad såsom ett svar får denna då namn af genkärlek.
Vi hafva således kommit till samma resultat som nyss: känslor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
