Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mindre märkbart en känsla antingen af tillfredsställelse eller
af ånger. Men ingendera är den omedelbara följden af
handlingen. Känslan af tillfredsställelse framkallas hos den sedliga
karaktären af en föreställning om att hans handlingssätt
öfverenstämmer med sedelagens bud och hos egoisten af den
tanken, att han genom sin handling har befrämjat den egna
fördelen. Ångern åter sammanhänger med insikten om att
ett motsatt förhållande äger rum. Om föreställningarna i
och för sig äro sanna eller falska, ändrar icke själfva saken,
enär, såsom vi of van påpekat, känslorna äro helt och hållet
subjektiva värdemätare. Därför lönar det icke heller att
tvista med någon om hans känslor: de äro sådana, som de
äro, just därför att han värderar sina förnimmelser på det
sätt, som är honom eget. Är värderingen falsk, d. ä.
stridande mot den sanna verkligheten, så skall orsaken därtill
uppsökas och aflägsnas.
Den psykologiska lagen för känslornas uppkomst kan
således uttyckas i följande ord: känslorna framkallas af
motsvarande .förnimmelser. Däraf följer, att uppfostraren icke
kan direkt inverka vare sig hämmande eller befrämjande på
känslolifvet utan måste så att säga gå en omväg. Ibland är
denna längre, ibland kortare; hös det ena barnet för den
vägen till målet, hos ett annat barn en annan väg. Någon
metodik för känslolifvets uppfostran har oss veterligen icke
hittills blifvit uppställd — och torde knappast någonsin komma
att uppställas. Här visar sig uppfostran såsom en konst.
Till att utöfva denna fordras anlag och en i erfarenhetens
skola förvärfvad pedagogisk takt. Men äfven för konsten
gälla lagar. Dem måste dess idkare känna, och blott inom
deras gränser har han att i frihet röra sig.
Vi nämnde nyss, att uppfostraren icke kan direkt inverka
på känslolifvet. Hvad vi därmed mena, kan lättast
åskådliggöras genom en jämförelse med hans inverkan på
förnim-melselifvet till dess utveckling.
Om man visar barn ett föremål, så uppfatta de detta
genom synsinnet; låter man dem vidröra det och taga det i
händerna, så understödes synsinnet genom känslan, och andra
egenskaper, t. ex. hårdhet, uppfattas, hvilka icke kunna
förnimmas genom det förra. Barnen hafva fått en varseblifning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
