Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tagande åldern, den starkaste. Vore däremot anlagen goda,
så att sonen kunde ledas med kärlek, så vore den till föräldrar
och anförvanter den starkaste. Många människor hade blifvit
förda till det goda endast genom hänsynen till föräldrarne,
och erinringen om dessa vore ofta verksam äfven på det största
afstånd. Anförvanter kunde ock bäst iakttaga, hvaråt
gossens anlag vore riktade, så att det blefve möjligt att tidigt
vända honom åt det håll, som för honom vore lämpligast.
Det uppspirande onda kunde tidigt motas och den böjliga
anden ledas till det goda. Jämnåriga hade mindre makt att
förföra, ty öfver allt stötte de på en, som bekymrade sig om
den, som de ville locka till det onda. Men, om han skulle
falla, skulle dessas kärlek fatta honom med mild hand; vore
detta ej nog, skulle vördnad och fruktan komma till hjälp.
Så skulle fruktans ris beständigt sväfva för gossens ögon och
om hans rygg, hvilket för denna ålder vore synnerligen
hälsosamt.
I hvarje stad borde en skola inrättas. Vid denna borde
som lärare anställas män af bepröfvad lärdom, sedlighet och
klokhet. Lärarne borde aflönas af allmänna medel. Gossar
och ynglingar skulle af lärarne få inhämta det, som de med
hänsyn till ålder och anlag kunde fatta. Vinsten af
undervisningen skulle vara icke lysande äreställen eller materiell
vinning utan själens odling. Genom den sanna lärdomen
skulle den unge förkofra sig i dygd.
Ynglingens anlag skulle man pröfva genom att låta
honom räkna. Förståndets skärpa visade sig nämligen genom
att kunna räkna snabbt och säkert. Af minnet kunde man
ock sluta till graden af begåfning. Förmågan att uppfatta
lätt antydde skärpa i förståndet; förmågan att troget bevara
åter omfattande rikedom i intelligensen. Leken vore ett
tredje medel att pröfva gossens anlag. I denna röjde sig
tankeskärpan och de naturliga anlagen i öfrigt, helst om
jämnåriga och likar lekte med hvarandra, ty då förekomme
ingen förställning, utan individualiteten finge göra sig
gällande.
Man borde ej fästa afseende vid huru talrikt en skola
besöktes. Sant vore visserligen, att en talare inspirerades af
en talrik åhörareskara; men att tala och att undervisa vore
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
