Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
häfd vunna. Ty i naturen finnes den fullkomligaste förebild,
hvilken enhvar återger i samma mån, han äger snille och
studier (eg. sorgfällighet).»
»Vid undervisningen i vetenskaperna är en logisk
ordning (ordo) det mest verksamma; lärjungarne både uppfatta
och behålla på det sättet lättare det meddelade. De ledas
nämligen af det sålunda ordnade materialet, och, då det
följande synes likasom framgå ur det föregående, inses
vissheten i det hela.»
»Läraren bör, emedan fromheten är målet för
undervisningen, ihågkomma, hvad helst han än framställer, att han
är en kristen, så att han afvänder uppmärksamheten från det,
som strider mot känslan för det goda, och i stället anför
något, som kan gagna den goda seden. Han bör fördenskull
till en viss grad göra sig förtrogen med de heliga skrifterna.
I deras användande skall han visa omdöme, så att han ej
anför sådant, som föga hänför sig till saken, eller sådant,
som går utöfver den uppfattning, man hos lärjungar af denna
ålder kan förutsätta.»
»Ehuru vid meddelandet af en vetenskap det
fullkomligaste alltid bör framställas, bör likväl vid undervisningen
det af vetenskapen meddelas åhörame, som passar för deras
andliga ståndpunkt. Ty en mästare i vetenskapen bör afse
det högsta och bringa det under regler; enhvar må sedan
söka följa honom, så godt han förmår. Men läraren i en
skola bör lämpa sig efter sitt auditorium, icke så som om
han borde afvika från vetenskapen eller lära falskt i stället
för sant, utan så att han gifver det, som lämpar sig för
åhörarnes uppfattningsförmåga. Att den gudomlige mästaren
och läraren gjort till fyllest så väl i det förra som i det
senare af seendet, därom vittnar den heliga historien.»
Vidare säger Vives, att läraren borde vid undervisningen
väl skilja det väsentliga från det oväsentliga; att hans
föredrag borde vara lätt och klart; att, då ett enskildt ords
betydelse skulle förklaras, läraren borde anföra ett yttrande
ur en godkänd författare, hvilket både tydligt förklarade
ordet och tillika innehölle något, som vore värdt att veta;
att i nödfall läraren själf kunde bilda exempel i form af en
sentens, berättelse eller dylikt; att en berättelse, som för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
