Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
detta ändamål föredroges. ej behöfde anföras fullständigt utan
endast så mycket däraf, som för en riktig uppfattning af det
ifrågavarande stället vore nog. Understundom kunde man
dock göra en för både lärare och lärjungar angenäm afvikelse
från ämnet, så att en berättelse eller dikt för att bereda
vederkvickelse framställdes utförligare, än för det
ifrågavarande ordets förklaring vore nödvändigt. Bättre vore, att
läraren i det hänseendet gjorde för mycket, än att han vore
alltför kort och torr. Läraren borde minnas, hvad
Qvin-tiiianus sade om intelligensen i gossåldern, nämligen att den
vore som kärl med trång mynning, hvilka gåfve vätskan
tillbaka, om man fyllde dem för häftigt, men som sväljde den,
om den småningom ingötes. Därför skulle i början endast få
och lättfattliga saker vara föremål för undervisning, och
därefter skulle lärjungen vänja sig vid flera, svårare och
grundligare. Under föredraget borde läraren ofta anställa frågor
och begära redogörelse för det föredragna af sina åhörare, ty
detta bidroge i hög grad att i minnet befästa det föredragna.
I början kunde ett ordagrant återgifvande af det hörda vara
nog; längre fram kunde ett friare fordras.
Täflan mellan lärjungarne borde man befordra genom
beröm och belöningar eller tadel och genom jämförelse med
dem, som lyckats bättré. Denna täflan borde dock icke få
urarta till hat och bittra strider. Man kunde hoppas, att
med tiden täflingslusten skulle öfvergå till ett ömsesidigt
intresse hos lärjungarne att följa med hvarandras arbeten.
På längden vore nämligen täflan icke ett godt medel, ty det
vore rådligare, att ynglingarne veta ingenting, än att de
blifva slafvar under äregirigheten och högmodet. En klok
lär are borde erinra sig, hur stor skillnad det vore mellan en
nybörjare, en mera försigkommen och en, som afslutat sin
bildningskurs. Af den förstnämnde finge man ej fordra
detsamma, som af den i vetande och sedlig utbildning redan
längre komne ynglingen. I sin kritik borde läraren vara
måttfull; han borde icke med bittra ord nedslå lärjungarnes
mod eller förvirra dem genom sin stränghet.
Beträffande tukten i skolan säger Vives bland annat, att
den mänskliga naturen vore så benägen till det onda, att
ofta allvarligt tadel och i nödfall kroppslig aga måste an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
